Lärdom hämtad från krukmakarens arbete. Strafftal. Anslag mot profeten. Profetens bön om motståndarnas bestraffning.
1Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren; han sade 2”Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig höra mina ord.” 3Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete på krukmakarskivan. 4Och när kärlet som krukmakare höll på att göra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde därav ett annat kärl så, som han ville hava det gjort. 5Och Herrens ord kom till mig han sade: 6Skulle jag icke kunna göra med eder, I av Israels hus, såsom denne krukmakare gör? säger Herren. Jo, såsom leret är i krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus. 7Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det; 8men om då det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, så ångrar jag det onda som jag hade tänkt att göra dem. 9En annan gång lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det; 10men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem. 11Så säg du nu till Juda män och Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda väg, och bättren edert leverne och edert väsende. 12Men de skola svara: ”Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda hjärtas hårdhet.”
13Därför säger Herren så:
Frågen efter bland hednafolken
om någon har hört något sådant.
Alltför gruvliga ting
har jungfrun Israel bedrivit.
14Övergiver då Libanons snö
sin upphöjda klippa,
eller sina de friska vatten ut,
som strömma ifrån fjärran,
15eftersom mitt folk förgäter mig
och tänder offereld åt avgudar?
Se, av dem skola de bringas på fall,
när de gå sin gamla stråt
och vandra på villostigar,
på obanade vägar.
16Så göra de sitt land till ett föremål för häpnad,
för begabberi evinnerligen;
alla som gå där fram skola häpna
och skaka huvudet.
17Såsom en östanvind skall jag förskingra dem,
när fienden kommer;
jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet,
på deras ofärds dag.
18Men de sade: ”Kom, låt oss tänka ut något anslag mot Jeremia. Ty prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med råd, ej heller profeterna med förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med våra tungor; vi behöva alls icke akta på vad han säger.”
19Herre, akta du på mig,
och hör vad mina motståndare tala.
20Skall man få vedergälla gott med ont,
eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv?
Tänk på huru jag har stått inför ditt ansikte
för att mana gott för dem,
till att avvända från dem din vrede.
21Därför må du överlämna deras barn åt hungersnöden
och giva dem själva till pris åt svärdet,
så att deras hustrur bliva barnlösa och änkor,
deras män dräpta av pesten,
och deras ynglingar slagna med svärd striden.
22Må klagorop höras från deras hus,
i det att du plötsligt låter rövarskaror komma över dem.
Ty de hava grävt en grop för att fånga mig,
och snaror hava de lagt ut för mina fötter.
23Men du, Herre, känner
alla deras mordiska anslag mot mig;
så må du då icke förlåta dem deras missgärning
eller utplåna deras synd ur din åsyn.
Må de bringas på fall inför dig;
ja, utför ditt verk mot dem på din vredes tid.
