Jeremia 38

₁Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde huru Jeremia talade till allt folket och sade: ₂”Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad, han skall dö genom svärd eller hunger eller pest, men den som giver sig åt kaldéerna, han skall få leva, ja, han skall vinna sitt liv såsom ett byte och få leva. ₃Ty så säger Herren: Denna stad skall förvisso bliva given i händerna på den babyloniske konungens här, och han skall intaga den.” ₄Då sade furstarna till konungen: ”Denne man bör dödas, eftersom han gör folket modlöst, både det krigsfolk som ännu är kvar här i staden och jämväl allt det övriga folket, i det att han talar sådana ord till dem. Ty denne man söker icke folkets välfärd, utan dess olycka.” ₅Konung Sidkia svarade: ”Välan han är i eder hand; ty konungen förmår intet mot eder.” ₆Då togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn på fängelsegården; de släppte Jeremia ditned med tåg. I brunnen var intet vatten, men dy, och Jeremia sjönk ned i dyn.

₇När nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i konungshuset, under det att konungen uppehöll sig i Benjaminsporten, fick höra att de hade sänkt Jeremia ned i brunnen, ₈begav han sig åstad från konungshuset och talade till konungen och sade: ₉”Min herre konung, dessa män hava handlat illa i allt vad de hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i brunnen, där han strax måste dö av hunger, då nu intet bröd finnes i staden.” ₁₀Då bjöd konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: ”Tag med dig härifrån trettio män, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen, innan han dör.” ₁₁Så tog då Ebed-Melek männen med sig och begav sig till konungshuset, till rummet under skattkammaren, och hämtade därifrån trasor av sönderrivna och utslitna kläder och lät sänka ned dem med tåg till Jeremia i brunnen. ₁₂Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: ”Lägg trasorna av de sönderrivna och utslitna kläderna under dina armar, mellan dem och tågen.” Och Jeremia gjorde så. ₁₃Sedan drogo de med tågen Jeremia upp ur brunnen. Men Jeremia måste stanna i fängelsegården.

₁₄Därefter sände konung Sidkia åstad och lät hämta profeten Jeremia till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Och konungen sade till Jeremia: ”Jag vill fråga dig något; dölj intet för mig.” ₁₅Jeremia sade till Sidkia: ”Om jag säger dig något, så kommer du förvisso att låta döda mig; och om jag giver dig ett råd, så hör du icke på mig.” ₁₆Då gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: ”Så sant Herren lever, han som har givit oss detta vårt liv: jag skall icke låta döda dig, ej heller skall jag lämna dig i händerna på dessa män som stå efter ditt liv.” ₁₇Då sade Jeremia till Sidkia: ”Så säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Om du giver dig åt den babyloniske konungens furstar, så skall du få leva, och denna stad skall då icke bliva uppbränd i eld, utan du och ditt hus skolen få leva. ₁₈Men om du icke giver dig åt den babyloniske konungens furstar, då skall denna stad bliva given i kaldéernas hand, och de skola bränna upp den i eld, och du själv skall icke undkomma deras hand.” ₁₉Konung Sidkia svarade Jeremia: ”Jag rädes för de judar som hava gått över till kaldéerna; kanhända skall man lämna mig i deras händer, och de skola då hantera mig skändligt.” ₂₀Jeremia sade: ”Man skall icke göra det. Hör blott Herrens röst i vad jag säger dig, så skall det gå dig väl, och du skall få leva. ₂₁Men om du vägrar att giva dig, så är detta vad Herren har uppenbarat för mig: ₂₂Se, alla de kvinnor som äro kvar i Juda konungs hus skola då föras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna skola klaga:

₂₄Då sade Sidkia till Jeremia: ”Låt ingen få veta vad här har blivit talat; eljest måste du dö. ₂₅Och om furstarna få höra att jag har talat med dig, och de komma till dig och säga till dig: Låt oss veta vad du har sagt till konungen; dölj intet för oss, så skola vi icke döda dig; säg oss ock vad konungen har sagt till dig — ₂₆då skall du svara dem: Jag bönföll inför konungen att han icke skulle sända mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där.” ₂₇Och alla furstarna kommo till Jeremia och frågade honom; men han svarade dem alldeles såsom konungen hade bjudit honom. Då tego de och gingo bort ifrån honom, eftersom ingen hade hört huru det verkligen hade gått till. ₂₈Men Jeremia fick stanna i fängelsegården ända till den dag då Jerusalem blev intaget.

Sedan nu Jerusalem hade blivit intaget