Dom över folkets allmänna trolöshet. Rätt berömmelse. Hemsökelsen över de oomskurna.
1Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn
och mina ögon en tårekälla,
så att jag kunde gråta dag och natt
över de slagna hos dottern mitt folk!
2Ack att jag hade
ett härbärge i öknen,
så att jag kunde övergiva mitt folk
och draga bort ifrån dem!
Ty de äro allasammans äktenskapsbrytare,
en församling av trolösa.
3Sin tungas båge spänna de
till att avskjuta lögner,
och till sanning bruka de icke
sin makt i landet.
Nej, de gå från ogärning till ogärning,
men mig vilja de ej veta av, säger Herren.
4Var och en tage sig till vara för sin vän,
och ingen förlite sig på någon sin broder;
ty den ene brodern gör allt för att bedraga den andre,
och den ene vännen går omkring och förtalar den andre.
5Var och en handlar svikligt mot sin vän,
och ingen talar vad sant är;
de öva sina tungor i att tala lögn,
de arbeta sig trötta med att göra illa.
6Du bor mitt ibland falskhet;
i sin falskhet vilja de ej veta av mig, säger Herren.
7Därför säger Herren Sebaot så.
Se, jag måste luttra och pröva dem;
ty vad annat kan jag göra,
då nu dottern mitt folk är sådan?
8Deras tunga är en mördande pil;
vad den talar är svek.
Med munnen tala de vänligt till sin nästa,
men i hjärtat lägga de försåt för honom.
9Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger Herren.
Skulle icke min själ hämnas
på ett sådant folk som detta är?
10Över bergen vill jag gråta och sjunga sorgesång;
jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen.
Ty de äro förbrända, så att ingen går där fram
och inga läten av boskap där höras;
både himmelens fåglar och fyrfotadjuren
hava flytt och äro borta.
11Jag skall göra Jerusalem till en stenhop,
till en boning för schakaler,
och Juda städer till en ödemark, där ingen bor.
12Vem är en vis man, så att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara detta: varför landet har blivit så fördärvat, förbränt såsom en öken, där ingen går fram? 13Och Herren svarade: Jo, därför att de hava övergivit min lag, den som jag förelade dem, och icke hava hört min röst och vandrat efter den, 14utan vandrat efter sina egna hjärtans hårdhet och efterföljt Baalerna, såsom deras fäder lärde dem. 15Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall giva detta folk malört att äta och gift att dricka. 16Och jag skall förströ dem bland folk som varken de eller deras fäder hava känt, och skall sända svärdet efter dem, till dess att jag har gjort ände på dem.
17Så säger Herren Sebaot:
Given akt; tillkallen gråterskor,
för att de må komma,
och sänden efter förfarna kvinnor,
och låten dem komma.
18Låten dem med hast stämma upp
sorgesång över oss,
så att våra ögon flyta i tårar
och vatten strömmar från våra ögonlock.
19Ty sorgesång höres ljuda från Sion:
Huru har ej förstörelse drabbat oss!
Vi hava kommit illa på skam, vi måste ju övergiva landet,
ty våra boningar hava de slagit ned.
20Ja, hören, I kvinnor,
Herrens ord,
och edert öra fatte
hans muns tal.
Lären edra döttrar sorgesång;
ja, lären varandra klagosång.
21Ty döden stiger in genom våra fönster,
han kommer in i våra palats;
han utrotar barnen från gatan
och ynglingarna från torgen.
22Ja, tala: Så säger Herren:
Och människornas döda kroppar ligga
såsom gödsel på marken
och såsom kärvar efter skördemannen,
vilka ingen samlar upp.
23Så säger Herren:
Den vise berömme sig icke av sin vishet,
den starke berömme sig icke av sin styrka,
den rike berömme sig icke av sin rikedom.
24Nej, den som vill berömma sig, han berömme sig därav
att han har förstånd till att känna mig:
att jag är Herren, som gör nåd,
rätt och rättfärdighet på jorden.
Ty till sådana har jag behag, säger Herren.
25Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall hemsöka alla omskurna som dock äro oomskurna: 26Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. Ty hednafolken äro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
