Johannes 17

₁Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ögon mot himmelen och sade: ”Fader, stunden är kommen; förhärliga din Son, på det att din Son må förhärliga dig, ₂eftersom du har givit honom makt över allt kött, för att han skall giva evigt liv åt alla dem som du har givit åt honom. ₃Och detta är evigt liv, att de känna dig, den enda sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus. ₄Jag har förhärligat dig på jorden, genom att fullborda det verk som du har givit mig att utföra. ₅Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till. ₆Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och givit åt mig. De voro dina, och du har givit dem åt mig, och de hava hållit ditt ord. ₇Nu hava de förstått att allt vad du har givit åt mig, det kommer från dig. ₈Ty de ord som du har givit åt mig har jag givit åt dem; och de hava tagit emot dem och hava i sanning förstått att jag är utgången från dig, och de tro att du har sänt mig.

₉Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan för dem som du har givit åt mig, ty de äro dina ₁₀— såsom allt mitt är ditt, och ditt är mitt — och jag är förhärligad i dem. ₁₁Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen, när jag går till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn — det som du har förtrott åt mig — för att de må vara ett, likasom vi äro ett. ₁₂Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du har förtrott åt mig; jag vakade över dem, och ingen av dem gick i fördärvet, ingen utom fördärvets man, ty skriften skulle ju fullbordas. ₁₃Nu går jag till dig; dock talar jag detta, medan jag ännu är här i världen, för att de skola hava min glädje fullkomlig i sig. ₁₄Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersom de icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen. ₁₅Jag beder icke att du skall taga dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda. ₁₆De äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen. ₁₇Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning. ₁₈Såsom du har sänt mig i världen, så har ock jag sänt dem i världen. ₁₉Och jag helgar mig till ett offer för dem, på det att ock de må vara i sanning helgade.

₂₀Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som genom deras ord komma till tro på mig; ₂₁jag beder att de alla må vara ett, och att, såsom du, Fader, är i mig, och jag är i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. ₂₂Och den härlighet som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett ₂₃— jag i dem, och du i mig — ja, för att de skola vara fullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem, såsom du har älskat mig. ₂₄Fader, jag vill att där jag är, där skola ock de som du har givit mig vara med mig, så att de få se min härlighet, som du har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse. ₂₅Rättfärdige Fader, världen har icke lärt känna dig, men jag känner dig, och dessa hava förstått att du har sänt mig. ₂₆Och jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, på det att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem, och jag i dem.”