1Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid Tiberias' sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till: 2Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var från Kana i Galileen, och Sebedeus' söner voro tillsammans, och med dem två andra av hans lärjungar. 3Simon Petrus sade då till dem: ”Jag vill gå åstad och fiska.” De sade till honom: ”Vi gå också med dig.” Så begåvo de sig åstad och stego i båten. Men den natten fingo de intet. 4När det sedan hade blivit morgon, stod Jesus där på stranden; dock visste lärjungarna icke att det var Jesus. 5Och Jesus sade till dem: ”Mina barn, haven I något att äta?” De svarade honom: ”Nej.” 6Han sade till dem: ”Kasten ut nätet på högra sidan om båten, så skolen I få.” Då kastade de ut; och nu fingo de en så stor hop fiskar, att de icke förmådde draga upp nätet. 7Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren.” När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig sin överklädnad — ty han var oklädd — och gav sig i sjön. 8Men de andra lärjungarna kommo med båten och drogo efter sig nätet med fiskarna; de voro nämligen icke längre från land än vid pass två hundra alnar. 9När de sedan hade stigit i land, sågo de glöd ligga där och fisk, som låg därpå, och bröd. 10Jesus sade till dem: ”Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.” 11Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder. 12Därefter sade Jesus till dem: ”Kommen hit och äten.” Och ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom vem han var, ty de förstodo att det var Herren. 13Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes ock av fiskarna. 14Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda. 15När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes' son, älskar du mig mer än dessa göra?” Han svarade honom: ”Ja, Herre; du vet att jag har dig kär.” Då sade han till honom: ”Föd mina lamm.” 16Åter frågade han honom, för andra gången: ”Simon, Johannes' son, älskar du mig?” Han svarade honom: ”Ja, Herre; du vet att jag har dig kär.” Då sade han till honom: ”Var en herde för mina får.” 17För tredje gången frågade han honom: ”Simon, Johannes' son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången frågade honom: ”Har du mig kär?” Och han svarade honom: ”Herre, du vet allting; du vet att jag har dig kär.” Då sade Jesus till honom: ”Föd mina får. — 18Sannerligen, sannerligen, säger jag dig: När du var yngre, omgjordade du dig själv och gick vart du ville; men när du bliver gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig dit du icke vill.” 19Detta sade han för att giva till känna med hurudan död Petrus skulle förhärliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han till honom: ”Följ mig.” 20När Petrus vände sig om, fick han se att den lärjunge som Jesus älskade följde med, densamme som under aftonmåltiden hade lutat sig mot hans bröst och frågat honom: ”Herre, vilken är det som skall förråda dig?” 21Då nu Petrus såg den lärjungen, frågade han Jesus: ”Herre, huru bliver det då med denne?” 22Jesus svarade honom: ”Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.” 23Så kom det talet ut ibland bröderna, att den lärjungen icke skulle dö. Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke skulle dö, utan allenast: ”Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?” 24Det är den lärjungen som vittnar om detta, och som har skrivit detta; och vi veta att hans vittnesbörd är sant.
