Job 11

₂Skall sådant ordflöde bliva utan svar

och en så stortalig man få rätt?

₃Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad,

så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

₄Och skall du så få säga: ”Vad jag lär är rätt,

och utan fläck har jag varit inför dina ögon”?

₅Nej, om allenast Gud ville tala

och upplåta sina läppar till att svara dig,

₆om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter,

huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått,

då insåge du att Gud, dig till förmån,

har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

₇Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet

eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

₈Hög såsom himmelen är den — vad kan du göra?,

djupare än dödsriket — vad kan du förstå?

₉Dess längd sträcker sig vidare än jorden,

och i bredd överträffar den havet.

₁₀När han vill fara fram och spärra någon inne

eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

₁₁Han är ju den som känner lögnens män,

fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

₁₂Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd,

som en vildåsnefåle kan födas till människa.

₁₃Om du nu rätt bereder ditt hjärta

och uträcker dina händer till honom,

₁₄om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand

och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

₁₅ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam,

du står fast och har intet att frukta.

₁₆Ja, då skall du förgäta din olycka,

blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

₁₇Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken;

och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

₁₈Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp;

du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

₁₉Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig,

och många skola söka din ynnest.

₂₀Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta;

ingen tillflykt skall mer finnas för dem,

och deras hopp skall vara att få giva upp andan.