Job 8

₂Huru länge vill du hålla på med sådant tal

och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

₃Skulle väl Gud kunna kränka rätten?

Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

₄Om dina barn hava syndat mot honom

och han gav dem i sina överträdelsers våld,

₅så vet, att om du själv söker Gud

och beder till den Allsmäktige om misskund,

₆då, om du är ren och rättsinnig,

ja, då skall han vakna upp till din räddning

och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

₇och så skall din första tid synas ringa,

då nu din sista tid har blivit så stor.

₈Ty fråga framfarna släkten,

och akta på vad fäderna hava utrönt

₉— vi själva äro ju från i går och veta intet,

en skugga äro våra dagar på jorden;

₁₀men de skola undervisa dig och säga dig det,

ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

₁₁”Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank,

eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

₁₂Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd,

måste den då vissna, före allt annat gräs.

₁₃Så går det alla som förgäta Gud;

den gudlöses hopp måste varda om intet.

₁₄Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig

och hans förtröstan lik spindelns väv.

₁₅Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd;

han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

₁₆Lik en frodig planta växer han i solens sken,

ut över lustgården sträcka sig hans skott;

₁₇kring stenröset slingra sig hans rötter,

mellan stenarna bryter han sig fram.

₁₈Men när så Gud rycker bort honom från hans plats,

då förnekar den honom: ’Aldrig har jag sett dig.’

₁₉Ja, så går det med hans levnads fröjd,

och ur mullen få andra växa upp.”

₂₀Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig,

han håller ej heller de onda vid handen.

₂₁Så bida då, till dess han fyller din mun med löje

och dina läppar med jubel.

₂₂De som hata dig varda då höljda med skam,

och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.