Herrens dag är förskräcklig, men omsider sänder Herren ny välsignelse och utgjuter sin Ande över alla folk.
1Stöten i basun på Sion,
och blåsen larmsignal på mitt heliga berg;
må alla landets inbyggare darra!
Ty Herrens dag kommer, ja, den är nära;
2en dag av mörker och tjocka,
en dag av moln och töcken,
lik en gryning som breder ut sig över bergen.
Ett stort och mäktigt folk kommer,
ett vars like aldrig någonsin har funnits
och ej heller hädanefter skall uppstå,
intill senaste släktens år.
3Framför dem går en förtärande eld,
och bakom dem kommer en förbrännande låga.
Likt Edens lustgård var landet framför dem,
men bakom dem är det en öde öken;
ja, undan dem finnes ingen räddning.
4De te sig likasom hästar,
och såsom stridshästar hasta de åstad.
5Med ett rassel likasom av vagnar
spränga de fram över bergens toppar,
med ett brus såsom av en eldslåga,
när den förtär strå;
de äro såsom ett mäktigt folk,
ordnat till strid.
6Vid deras åsyn gripas folken av ångest,
alla ansikten skifta färg.
7Såsom hjältar hasta de åstad,
lika stridsmän bestiga de murarna;
var och en går sin väg rakt fram,
och ingen tager miste om sin stråt.
8Den ene tränger icke den andre,
var och en går sin givna bana;
mitt igenom vapnen störta de fram utan hejd.
9I staden rusa de in,
på murarna hasta de åstad,
i husen tränga de upp,
genom fönstren bryta de sig väg,
såsom tjuvar göra.
10Vid deras åsyn darrar jorden,
och himmelen bävar;
solen och månen förmörkas,
och stjärnorna mista sitt sken.
11Och Herren låter höra sin röst framför sin här;
ty hans skara är mycket stor,
mäktig är den skara som utför hans befallning.
Ja, Herrens dag är stor
och mycket fruktansvärd;
vem kan uthärda den?
12Dock, nu mån I vända om till mig
av allt edert hjärta, säger Herren,
med fasta och gråt och klagan.
13Ja, riven sönder edra hjärtan, icke edra kläder,
och vänden om till Herren, eder Gud;
ty nådig och barmhärtig är han,
långmodig och stor i mildhet,
och sådan att han ångrar det onda.
14Måhända vänder han om och ångrar sig
och lämnar kvar efter sig någon välsignelse,
till spisoffer och drickoffer
åt Herren, eder Gud.
15Stöten i basun på Sion,
pålysen en helig fasta,
lysen ut en högtidsförsamling;
16församlen folket,
pålysen en helig sammankomst,
kallen tillhopa de gamla,
församlen de små barnen,
jämväl dem som ännu dia vid bröstet;
brudgummen må komma ur sin kammare
och bruden ur sitt gemak.
17Mellan förhuset och altaret
må prästerna, Herrens tjänare,
hålla klagogråt och säga:
”Herre, skona ditt folk,
och låt icke din arvedel bliva till smälek,
till ett ordspråk bland hedningarna.
Varför skulle man få säga bland folken:
’Var är nu deras Gud?’”
18Så upptändes då Herren till nitälskan för sitt land, och han ömkade sig över sitt folk; 19Herren svarade och sade till sitt folk:
Se, jag vill sända eder säd och vin och olja, så att I fån mätta eder därav; och jag skall icke mer låta eder bliva till smälek bland hedningarna. 20Och nordlandsskaran skall jag förjaga långt bort ifrån eder, jag skall driva den undan till ett torrt och öde land, dess förtrupp till Östra havet och dess eftertrupp till Västra havet. Och stank skall stiga upp därav, ja, vämjelig lukt skall stiga upp därav, eftersom den har tagit sig för så stora ting.
21Frukta icke, du land,
utan fröjda dig och gläds;
ty stora ting har Herren tagit sig för.
22Frukten icke, I markens djur,
ty betesmarkerna i öknen grönska,
och träden bära sin frukt,
fikonträden och vinträden
giva sin kraft.
23Och fröjden eder, I Sions barn,
varen glada i Herren, eder Gud;
ty han giver eder
höstregn, i rätt tid,
han som ock förr sände ned över eder regn,
både höst och vår.
24Så skola logarna fyllas med säd
och pressarna flöda över
av vin och olja.
25Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot eder. 26Och I skolen få äta till fyllest och bliva mätta; och då skolen I lova Herrens, eder Guds, namn, hans som har handlat så underbart med eder; och mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen. 27Och I skolen förnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag är Herren, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen.
28Och det skall ske därefter
att jag skall utgjuta min Ande över allt kött,
och edra söner och edra döttrar skola profetera,
edra gamla män skola hava drömmar,
edra ynglingar skola se syner;
29också över dem som äro tjänare och tjänarinnor
skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
30Och jag skall låta tecken synas
på himmelen och på jorden:
blod och eld och rökstoder.
31Solen skall vändas i mörker
och månen i blod,
förrän Herrens dag kommer,
den stora och fruktansvärda.
32Men det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn,
han skall varda frälst.
Ty på Sions berg och i Jerusalem
skall finnas en räddad skara,
såsom Herren har sagt;
och till de undsluppna skola höra de som Herren kallar.
