3 Moseboken 19

₁Och Herren talade till Mose och sade: ₂Tala till Israels barns hela menighet och säg till dem:

I skolen vara heliga, ty jag, Herren, eder Gud, är helig. ₃Var och en av eder frukte sin moder och sin fader. Mina sabbater skolen I hålla. Jag är Herren, eder Gud. ₄I skolen icke vända eder till avgudar och icke göra eder gjutna gudar. Jag är Herren, eder Gud.

₅När I viljen offra tackoffer åt Herren, skolen I offra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga. ₆Samma dag I offren det skall det ätas, eller ock den följande dagen; men det som bliver över till tredje dagen skall brännas upp i eld. ₇Om det ätes på tredje dagen, så är det en vederstygglighet; det bliver då icke välbehagligt. ₈Den som äter därav kommer att bära på missgärning, ty han har ohelgat det som var helgat åt Herren, och han skall utrotas ur sin släkt.

₉När I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra någon axplockning efter din skörd. ₁₀Och i din vingård skall du icke göra någon efterskörd, och de avfallna druvorna i din vingård skall du icke plocka upp; du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, eder Gud.

₁₁I skolen icke stjäla eller ljuga eller begå något svek mot varandra. ₁₂I skolen icke svärja falskt vid mitt namn; då ohelgar du din Guds namn. Jag är Herren. ₁₃Du skall icke med orätt avhända din nästa något, eller taga något ifrån honom med våld. Du skall icke förhålla dagakarlen hans lön över natten till morgonen. ₁₄Du skall icke uttala förbannelser över en döv, och för en blind skall du icke lägga något varpå han kan falla; du skall frukta din Gud. Jag är Herren.

₁₅I skolen icke göra orätt i domen; du skall icke hava anseende till den ringes person, ej heller vara partisk för den mäktige; du skall döma din nästa rätt. ₁₆Du skall icke gå med förtal bland dina fränder; du skall icke stå efter din nästas blod. Jag är Herren. ₁₇Du skall icke hava hat till din broder i ditt hjärta, men väl må du tillrättavisa din nästa, så att du icke för hans skull kommer att bära på synd. ₁₈Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är Herren.

₁₉Mina stadgar skolen I hålla: Du skall icke låta två slags djur av din boskap para sig med varandra; din åker skall du icke beså med två slags säd; en klädnad av två olika slags garn får icke komma på dig.

₂₀Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne, och hon är trälinna i en annan mans våld, och hon icke har blivit friköpt eller frigiven, så skola de straffas, men icke dödas, eftersom hon icke var fri. ₂₁Och han skall föra fram sitt skuldoffer inför Herren, till uppenbarelsetältets ingång, en skuldoffersvädur. ₂₂När så prästen medelst skuldoffersväduren bringar försoning för honom inför Herrens ansikte för den synd han har begått, då bliver den synd han har begått honom förlåten.

₂₃När I kommen in i landet och planteren träd av olika slag med ätbar frukt, skolen I anse deras frukt såsom deras förhud. I tre år skolen I hålla dem för oomskurna och icke äta av dem; ₂₄men under det fjärde året skall all deras frukt vara helgad till Herrens lov, ₂₅och först under det femte skolen I äta deras frukt. Så skolen I göra, för att de må giva så mycket större avkastning åt eder. Jag är Herren, eder Gud.

₂₆I skolen icke äta något med blod i. I skolen icke befatta eder med spådom eller teckentyderi. ₂₇I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudhår, ej heller skall du avstympa kanten av ditt skägg. ₂₈I skolen icke göra något märke på eder kropp för någon död, ej heller bränna in skrifttecken på eder. Jag är Herren. ₂₉Du skall icke ohelga din dotter med att låta henne bliva en sköka, på det att icke landet må förfalla i skökoväsende och bliva uppfyllt av skändlighet. ₃₀Mina sabbater skolen I hålla, och för min helgedom skolen I hava fruktan. Jag är Herren. ₃₁I skolen icke vända eder till andar som tala genom besvärjare eller spåmän. Söken icke sådana, så att I bliven orena genom dem. Jag är Herren, eder Gud.

₃₂För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du ära; du skall frukta din Gud. Jag är Herren.

₃₃När en främling bor hos eder i edert land, skolen I icke förtrycka honom. ₃₄Främlingen som bor hos eder skall räknas såsom en inföding bland eder, du skall älska honom såsom dig själv; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, eder Gud. ₃₅I skolen icke göra orätt i domen, icke i fråga om mått, vikt eller mål. ₃₆Riktig våg, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-mått skolen I hava. Jag är Herren, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land. ₃₇Så skolen I nu hålla alla mina stadgar och alla mina rätter och göra efter dem. Jag är Herren.