Lukas 1

₁Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser, ₂i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som från begynnelsen själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare, ₃så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus, ₄så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad. ₅På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' ”dagsavdelning”. Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet. ₆De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar. ₇Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder. ₈Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud, ₉hände sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen. ₁₀Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades. ₁₁Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret. ₁₂Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom. ₁₃Men ängeln sade till honom: ”Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes. ₁₄Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse. ₁₅Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande. ₁₆Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. ₁₇Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.” ₁₈Då sade Sakarias till ängeln: ”Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.” ₁₉Ängeln svarade och sade till honom: ”Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap. ₂₀Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.” ₂₁Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet; ₂₂och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum. ₂₃Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem. ₂₄Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader; ₂₅och hon sade: ”Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.” ₂₆I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret, ₂₇till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria. ₂₈Och ängeln kom in till henne och sade: ”Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.” ₂₉Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära. ₃₀Då sade ängeln till henne: ”Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud. ₃₁Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus. ₃₂Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron. ₃₃Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.” ₃₄Då sade Maria till ängeln: ”Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.” ₃₅Ängeln svarade och sade till henne: ”Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son. ₃₆Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam. ₃₇Ty för Gud kan intet vara omöjligt.” ₃₈Då sade Maria: ”Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.

₃₉En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden. ₄₀Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet. ₄₁När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev uppfylld av helig ande ₄₂och brast ut och ropade högt och sade: ”Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt! ₄₃Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig? ₄₄Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv. ₄₅Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.” ₄₆Då sade Maria:

₅₆Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen. ₅₇Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son. ₅₈Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne. ₅₉Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader. ₆₀Men hans moder tog till orda och sade: ”Ingalunda; han skall heta Johannes.” ₆₁Då sade de till henne: ”I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.” ₆₂Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta. ₆₃Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: ”Johannes är hans namn.” Och alla förundrade sig. ₆₄Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud. ₆₅Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd. ₆₆Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: ”Vad månde väl varda av detta barn?” Också var ju Herrens hand med honom. ₆₇Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:

₈₀Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.