Jesus vittnar om sig och om Johannes döparen, bestraffar folkets otro, prisar sin Faders frälsningsråd, inbjuder till sig de arbetande och betungade.
1När Jesus hade givit sina tolv lärjungar alla dessa bud, gick han därifrån vidare, för att undervisa och predika i deras städer.
2Men när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar, sände han bud med sina lärjungar 3och lät fråga honom: ”Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?” 4Då svarade Jesus och sade till dem: ”Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I hören och sen: 5blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och för fattiga förkunnas glädjens budskap. 6Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.”
7När dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johannes: ”Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden? 8Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära fina kläder, dem finnen I ju i konungapalatsen. 9Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han. 10Han är den om vilken det är skrivet:
Se, jag sänder ut min ängel framför dig,
och han skall bereda vägen för dig.
11Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen uppstått, som har varit större än Johannes döparen; men den som är minst i himmelriket är likväl större än han. 12Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig. 13Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes; 14och om I viljen tro det: han är Elias, den som skulle komma. 15Den som har öron, han höre.
16Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn som sitta på torgen och ropa till andra barn 17och säga:
’Vi hava spelat för eder,
och I haven icke dansat;
vi hava sjungit sorgesång,
och I haven icke jämrat eder.’
18Ty Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och så säger man: ’Han är besatt av en ond ande.’ 19Människosonen kom, och han både äter och dricker, och nu säger man: ’Se vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!’ Men Visheten har fått rätt av sina barn.”
20Därefter begynte han tala bestraffande ord till de städer i vilka han hade utfört så många av sina kraftgärningar, och förehålla dem att de icke hade gjort bättring: 21”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava gjort bättring i säck och aska. 22Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bliva drägligare än för eder.
23Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, så skulle det hava stått ännu i dag. 24Men jag säger eder att det för Sodoms land skall på domens dag bliva drägligare än för dig.”
25Vid den tiden talade Jesus och sade: ”Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga. 26Ja, Fader; så har ju varit ditt behag. 27Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd. — 28Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro. 29Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; så skolen I finna ro för edra själar. 30Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.”
