Matteus 15

₁Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade: ₂”Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.” ₃Men han svarade och sade till dem: ”Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull? ₄Gud har ju sagt: Hedra din fader och din moder och: Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö. ₅Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: ’Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva’, då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder. ₆I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull. ₇I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:

₁₅Då tog Petrus till orda och sade till honom: ”Uttyd för oss detta bildliga tal.” ₁₆Han sade: ”Ären då också I ännu utan förstånd? ₁₇Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång? ₁₈Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan. ₁₉Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse. ₂₀Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.”

₂₁Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon. ₂₂Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.” ₂₃Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: ”Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.” ₂₄Han svarade och sade: ”Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.” ₂₅Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: ”Herre, hjälp mig.” ₂₆Då svarade han och sade: ”Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” ₂₇Hon sade: ”Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.” ₂₈Då svarade Jesus och sade till henne: ”O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.” Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.

₂₉Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där. ₃₀Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem, ₃₁så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.

₃₂Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: ”Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.” ₃₃Då sade lärjungarna till honom: ”Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?” ₃₄Jesus frågade dem: ”Huru många bröd haven I?” De svarade: ”Sju, och därtill några få småfiskar.” ₃₅Då tillsade han folket att lägra sig på marken. ₃₆Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket. ₃₇Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla. ₃₈Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. ₃₉Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.