Jesus förutsäger Jerusalems förstöring och sin tillkommelse.
1Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader. 2Då svarade han och sade till dem: ”Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.” 3När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: ”Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.” 4Då svarade Jesus och sade till dem:
”Sen till, att ingen förvillar eder. 5Ty många skola komma under mitt namn och säga: ’Jag är Messias’ och skola förvilla många. 6Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne. 7Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra; 8men allt detta är allenast begynnelsen till ’födslovåndorna’. 9Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull. 10Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre. 11Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många. 12Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. 13Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. 14Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.
15När I nu fån se ’förödelsens styggelse’, om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats — den som läser detta, han give akt därpå — 16då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, 17och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus, 18och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel. 19Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! 20Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten. 21Ty då skall det bliva ’en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma. 22Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.
23Om någon då säger till eder: ’Se här är Messias’, eller: ’Där är han’, så tron det icke. 24Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt, förvilla jämväl de utvalda. 25Jag har nu sagt eder det förut. 26Därför, om man säger till eder: ’Se, han är i öknen’, så gån icke ditut, eller: ’Se, han är inne i huset’, så tron det icke. 27Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. — 28Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.
29Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva. 30Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se Människosonen komma på himmelens skyar med stor makt och härlighet. 31Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra. 32Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära. 33Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren. 34Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker. 35Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås. 36Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
37Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse. 38Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; 39och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort — så skall det ske vid Människosonens tillkommelse. 40Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar. 41Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar. 42Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag eder Herre kommer. 43Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus. 44Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.
45Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid — 46salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så. 47Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger. 48Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: ’Min herre kommer icke så snart’, 49och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna, 50då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det, 51och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.”
