Sions framtida storhet, dess vånda och dess förlossning.
1Men det skall ske i kommande dagar
att det berg där Herrens hus är
skall stå där fast grundat, ypperst ibland bergen,
och vara upphöjt över andra höjder;
och folk skola strömma ditupp,
2ja, många hednafolk skola gå åstad
och skola säga:
”Upp, låt oss draga åstad
till Herrens berg,
upp till Jakobs Guds hus,
för att han må undervisa oss om sina vägar,
så att vi kunna vandra på hans stigar.”
Ty från Sion skall lag utgå,
och Herrens ord från Jerusalem.
3Och han skall döma mellan många folk
och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,
ända bort i fjärran land.
Då skola de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra
och icke mer lära sig att strida.
4Och var och en skall sitta under sitt vinträd
och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom;
ty så har Herren Sebaots mun talat.
5Ja, alla andra folk vandra
vart och ett i sin guds namn,
men vi vilja vandra i Herrens, vår Guds, namn,
alltid och evinnerligen.
6På den dagen, säger Herren,
skall jag församla de haltande
och hämta tillhopa de fördrivna
och dem som jag har hemsökt med olyckor.
7Och jag skall låta de haltande bliva en kvarleva
och de långt bort förjagade ett mäktigt folk;
och Herren skall vara konung över dem
på Sions berg
från nu och till evig tid.
8Och du Herdetorn,
du dotter Sions kulle,
till dig skall det komma,
ja, till dig skall det återvända, det forna herradömet,
dottern Jerusalems konungavälde.
9Men varför skriar du nu så högt?
Finnes då ingen konung i dig,
har du icke mer någon rådklok man,
eftersom ångest, lik en barnaföderskas, har gripit dig?
10Ja, väl må du vrida dig i födslosmärtor
såsom en barnaföderska, du dotter Sion;
ty nu måste du ut ur staden,
du måste bo på öppna fältet;
ja, du skall komma ända till Babel —
där skall du finna räddning,
där skall Herren förlossa dig
ur dina fienders hand.
11Nu hava många hednafolk
församlat sig mot dig,
och de säga: ”Må hon varda skändad,
så att våra ögon få skåda med lust på Sion.”
12Men dessa känna icke
Herrens tankar,
de förstå icke hans rådslut,
att han har samlat dem såsom kärvar till tröskplatsen.
13Upp då och tröska, du dotter Sion!
Ty jag skall giva dig horn av järn
och giva dig klövar av koppar,
för att du må sönderkrossa många folk.
Och deras byte skall du giva till spillo åt Herren
och deras skatter åt hela jordens Herre.
