Markus 15

₁Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de skriftlärde, hela Stora rådet, på morgonen hade fattat sitt beslut, läto de strax binda Jesus och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus. ₂Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas konung?” Han svarade honom och sade: ”Du säger det själv.” ₃Och översteprästerna framställde många anklagelser mot honom. ₄Pilatus frågade honom då åter och sade: ”Svarar du intet? Du hör ju huru mycket det är som de anklaga dig för.” ₅Men Jesus svarade intet mer, så att Pilatus förundrade sig.

₆Nu plägade han vid högtiden giva dem en fånge lös, den som de begärde. ₇Och där fanns då en man, han som kallades Barabbas, vilken satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begått dråp. ₈Folket kom nu ditupp och begynte begära att han skulle göra åt dem såsom han plägade göra. ₉Pilatus svarade dem och sade: ”Viljen I att jag skall giva eder ’judarnas konung’ lös?” ₁₀Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade dragit Jesus inför rätta. ₁₁Men översteprästerna uppeggade folket till att begära att han hellre skulle giva dem Barabbas lös. ₁₂När alltså Pilatus åter tog till orda och frågade dem: ”Vad skall jag då göra med den som I kallen ’judarnas konung’?”, ₁₃så skriade de åter: ”Korsfäst honom!” ₁₄Men Pilatus frågade dem: ”Vad ont har han då gjort?” Då skriade de ännu ivrigare: ”Korsfäst honom!” ₁₅Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

₁₆Och krigsmännen förde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten. ₁₇Och de klädde på honom en purpurfärgad mantel och vredo samman en krona av törnen och satte den på honom. ₁₈Sedan begynte de hälsa honom: ”Hell dig, judarnas konung!” ₁₉Och de slogo honom i huvudet med ett rör och spottade på honom; därvid böjde de knä och gåvo honom sin hyllning. ₂₀Och när de hade begabbat honom, klädde de av honom den purpurfärgade manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom ut för att korsfästa honom.

₂₁Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att gå med och bära hans kors.

₂₂Och de förde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen). ₂₃Och de räckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det. ₂₄Och de korsfäste honom och delade sedan hans kläder mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle få. ₂₅Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. ₂₆Och den överskrift som man hade satt upp över honom, för att angiva vad han var anklagad för, hade denna lydelse: ”Judarnas konung.”

₂₇Och de korsfäste med honom två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. ₂₉Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet och sade: ”Tvi dig, du som ’bryter ned templet och bygger upp det igen inom tre dagar’! ₃₀Hjälp dig nu själv, och stig ned från korset.” ₃₁Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde, begabbande ord med varandra och sade: ”Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. ₃₂Han som är Messias, Israels konung, han stige nu ned från korset, så att vi få se det och tro.” Också de män som voro korsfästa med honom smädade honom.

₃₃Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. ₃₄Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabaktani?”; det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? ₃₅Då några av dem som stodo där bredvid hörde detta, sade de: ”Hör, han kallar på Elias.” ₃₆Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka, i det han sade: ”Låt oss se om Elias kommer och tager honom ned.” ₃₇Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.

₃₈Då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned. ₃₉Men när hövitsmannen, som stod där mitt emot honom, såg att han på sådant sätt gav upp andan, sade han: ”Förvisso var denne man Guds Son.”

₄₀Också några kvinnor stodo där på avstånd och sågo vad som skedde. Bland dessa voro jämväl Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, så ock Salome ₄₁— vilka hade följt honom och tjänat honom, medan han var i Galileen — därtill många andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem.

₄₂Det var nu tillredelsedag (det är dagen före sabbaten), och det hade blivit afton. ₄₃Josef från Arimatea, en ansedd rådsherre och en av dem som väntade på Guds rike, tog därför nu mod till sig och gick in till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. ₄₄Då förundrade sig Pilatus över att Jesus redan skulle vara död, och han kallade till sig hövitsmannen och frågade honom om det var länge sedan han hade dött. ₄₅Och när han av hövitsmannen hade fått veta huru det var, skänkte han åt Josef hans döda kropp. ₄₆Denne köpte då en linneduk och tog honom ned och svepte honom i linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en klippa; sedan vältrade han en sten för ingången till graven. ₄₇Men Maria från Magdala och den Maria som var Joses' moder sågo var han lades.