Domsord över Edom. Räddningen på Sion.
1Detta är Obadjas syn. Så säger Herren, Herren om Edom:
Ett budskap hava vi hört från Herren,
och en budbärare är utsänd bland folken:
”Upp, ja, låt oss stå upp
och strida mot det!”
2Se, jag skall göra dig ringa bland folken,
djupt föraktad skall du bliva.
3Ditt hjärtas övermod har bedragit dig,
där du sitter ibland bergsklyftorna
i din höga boning
och säger i ditt hjärta:
”Vem kan störta mig ned till jorden?”
4Om du än byggde ditt näste så högt uppe som örnen,
ja, om det än bleve förlagt mitt ibland stjärnorna,
så skulle jag dock störta dig ned därifrån, säger Herren.
5När tjuvar komma över dig,
och rövare om natten,
ja, då är det förbi med dig.
Sannerligen, de skola stjäla så mycket dem lyster.
När vinbärgare komma över dig,
sannerligen, en ringa efterskörd skola de lämna kvar.
6Huru genomsökt skall icke Esau bliva,
huru skola ej hans dolda skatter letas fram!
7Ut till gränsen skola de driva dig,
alla dina bundsförvanter;
dina vänner skola svika dig
och skola taga väldet över dig.
I stället för att giva dig bröd
skola de lägga en snara på din väg,
där du icke kan märka den.
8Sannerligen, på den dagen, säger Herren,
skall jag förgöra de vise i Edom
och allt förstånd på Esaus berg.
9Dina hjältar, o Teman, skola då bliva slagna av förfäran;
och så skall var man på Esaus berg
bliva utrotad och dräpt.
10Ja, för det våld du övade mot din broder Jakob
skall du höljas med skam
och bliva utrotad till evig tid.
11På den dag då du lämnade honom i sticket,
på den dag då främlingar
förde bort hans gods
och utlänningar drogo in genom hans port
och kastade lott om Jerusalem,
då var ju ock du såsom en av dem.
12Men se icke så med lust på din broders dag,
på hans motgångs dag;
gläd dig icke så över Juda barn
på deras undergångs dag;
spärra icke upp munnen så stort
på nödens dag.
13Drag icke in genom mitt folks port
på deras ofärds dag;
se ej så hans olycka med lust, också du,
på hans ofärds dag;
och räck icke ut din hand efter hans gods
på hans ofärds dag.
14Ställ dig icke vid vägskälet
för att nedgöra hans flyktingar,
och giv icke hans undsluppna till pris
på nödens dag.
15Ty Herrens dag är nära
för alla hednafolk.
Såsom du har gjort,
så skall man ock göra mot dig;
dina gärningar skola komma tillbaka
över ditt eget huvud.
16Ja, såsom I haven druckit
på mitt heliga berg,
så skola ock alla hednafolk
få dricka beständigt,
de skola få dricka kalken i botten
och bliva såsom hade de ej varit till.
17Men på Sions berg skall finnas en räddad skara,
och det skall vara en helig plats;
och Jakobs hus skall åter få råda
över sina besittningar.
18Då skall Jakobs hus bliva en eld
och Josefs hus en låga,
och Esaus hus skall varda såsom strå,
och de skola antända det och förtära det,
och ingen skall slippa undan av Esaus hus;
ty så har Herren talat.
19Och Sydlandets folk skall taga Esaus berg i besittning, och Låglandets folk skall taga filistéernas land; ja, också Efraims mark skall man taga i besittning, så ock Samariens mark. Och Benjamin skall taga Gilead. 20Och de bortförda av denna Israels barns här, de som bo i Kanaan allt intill Sarefat, så ock de bortförda från Jerusalem, de som leva i Sefarad, dessa skola taga Sydlandets städer i besittning. 21Och frälsare skola draga upp på Sions berg till att döma Esaus berg. Och så skall riket vara Herrens.
