Ordspråksboken 1

₂Av dem kan man lära vishet och tukt,

₃så ock att förstå förståndigt tal.

Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära

rättfärdighet, rätt och redlighet.

₄De kunna giva åt de fåkunniga klokhet,

åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

₅Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom

och förvärvar den förståndige rådklokhet.

₆Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal,

de vises ord och deras gåtor.

₇Herrens fruktan är begynnelsen till kunskap;

vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

₈Hör, min son, din faders tuktan,

och förkasta icke din moders undervisning.

₉Ty sådant är en skön krans för ditt huvud

och en kedja till prydnad för din hals.

₁₀Min son, om syndare locka dig,

så följ icke.

₁₁Om de säga: ”Kom med oss;

vi vilja lägga oss på lur efter blod,

sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

₁₂såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande,

friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

₁₃allt vad dyrbart är skola vi vinna,

vi skola fylla våra hus med byte;

₁₄dela du med oss vår lott,

alla skola vi hava samma pung” —

₁₅då, min son, må du ej vandra samma väg som de.

Nej, håll din fot ifrån deras stig,

₁₆ty deras fötter hasta till vad ont är,

och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

₁₇Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar,

att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

₁₈Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod,

de sätta försåt för sina egna liv.

₁₉Så går det envar som söker orätt vinning:

sin egen herre berövar den livet.

₂₀Visheten höjer sitt rop på gatan,

på torgen låter hon höra sin röst.

₂₁I bullrande gathörn predikar hon;

där portarna i staden öppna sig,

där talar hon sina ord:

₂₂Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet?

Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse

och dårarna hata kunskap?

₂₃Vänden om och akten på min tillrättavisning;

se, då skall jag låta min ande flöda för eder,

jag skall låta eder förnimma mina ord.

₂₄Eftersom I icke villen höra, när jag ropade,

eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

₂₅eftersom I läten allt mitt råd fara

och icke villen veta av min tillrättavisning

₂₆därför skall ock jag le vid eder ofärd

och bespotta, när det kommer, som I frukten,

₂₇ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder,

när ofärden nalkas eder såsom en storm

och över eder kommer nöd och ångest.

₂₈Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara,

man skall söka mig, men icke finna mig.

₂₉Därför att de hatade kunskap

och icke funno behag i Herrens fruktan,

₃₀ej heller ville följa mitt råd,

utan föraktade all min tillrättavisning,

₃₁därför skola de få äta sina gärningars frukt

och varda mättade av sina egna anslag.

₃₂Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas,

och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

₃₃Men den som hör mig, han skall bo i trygghet

och vara säker mot olyckans skräck.