Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.
1Bättre är ett torrt brödstycke med ro
än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2En förståndig tjänare får råda över en vanartig son,
och bland bröderna får han skifta arv.
3Degeln prövar silver och smältugnen guld,
så prövar Herren hjärtan.
4En ond människa aktar på ondskefulla läppar,
falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5Den som bespottar den fattige smädar hans skapare;
den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
6De gamlas krona äro barnbarn,
och barnens ära äro deras fäder.
7Stortaliga läppar hövas icke dåren,
mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den;
vart den än kommer bereder den framgång.
9Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek,
men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10En förebråelse verkar mer på den förståndige
än hundra slag på dåren.
11Upprorsmakaren vill allenast vad ont är,
men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna,
än att möta en dåre i hans oförnuft.
13Den som vedergäller gott med ont,
från hans hus skall olyckan icke vika.
14Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst;
håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige,
de äro båda en styggelse för Herren.
16Vartill gagna väl penningar i dårens hand?
Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17En väns kärlek består alltid,
och en broder födes till hjälp i nöden.
18En människa utan förstånd är den som giver handslag,
den som går i borgen för sin nästa.
19Den som älskar split, han älskar överträdelse;
den som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång,
och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom,
en dåres fader har ingen glädje.
22Ett glatt hjärta är en god läkedom,
men ett brutet mod tager märgen ur benen.
23Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom,
för att han skall vränga rättens vägar.
24Den förståndige har sin blick på visheten,
men dårens ögon äro vid jordens ända.
25En dåraktig son är sin faders grämelse
och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt;
att slå ädla män strider mot rättvisan.
27Den som har vett, han spar sina ord;
och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis;
den som tillsluter sina läppar är förståndig.
