Den frälstes lovoffer.
1Jag har Herren kär, ty han hör
min röst och mina böner.
2Ja, han har böjt sitt öra till mig;
i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
3Dödens band omvärvde mig,
och dödsrikets ångest grep mig;
jag kom i nöd och bedrövelse.
4Men jag åkallade Herrens namn:
”Ack Herre, rädda min själ.”
5Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6Herren bevarar de enfaldiga;
jag var i elände, och han frälste mig.
7Vänd nu åter till din ro, min själ,
ty Herren har gjort väl mot dig.
8Ja, du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
9jag skall få vandra inför Herren
i de levandes land.
10Jag tror, ty därför talar jag,
jag som var storligen plågad,
11jag som måste säga i min ångest:
”Alla människor äro lögnaktiga.”
12Huru skall jag vedergälla Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13Jag vill taga frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn.
14Jag vill infria åt Herren mina löften,
ja, i hela hans folks åsyn.
15Dyrt aktad i Herrens ögon
är hans frommas död.
16Ack Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son;
du har lossat mina band.
17Dig vill jag offra lovets offer,
och Herrens namn vill jag åkalla.
18Jag vill infria åt Herren mina löften,
ja, i hela hans folks åsyn,
19i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
