Psaltaren 12

₂Fräls, Herre;

ty de fromma äro borta,

de trogna äro försvunna

ifrån människors barn.

₃De tala lögn,

den ene med den andre;

med hala läppar tala de,

och med dubbelt hjärta.

₄Herren utrote

alla hala läppar,

den tunga som talar stora ord,

₅dem som säga:

”Genom vår tunga äro vi starka,

våra läppar stå oss bi;

vem är herre över oss?”

₆”Eftersom de arma lida övervåld

och de fattiga klaga,

vill jag nu stå upp”,

säger Herren;

”jag vill skaffa frälsning

åt den som längtar därefter.”

₇Herrens tal

är ett rent tal,

likt silver som rinner ned mot jorden,

luttrat i degeln,

renat sju gånger.

₈Du, Herre, skall bevara dem,

du skall beskydda dem

för detta släkte evinnerligen.

₉Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga,

då nu uselheten är rådande

bland människors barn.