Psaltaren 130

Ur djupen ropar jag till dig, Herre.

₂Herre, hör min röst,

låt dina öron akta på

mina böners ljud.

₃Om du, Herre, vill tillräkna missgärningar,

Herre, vem kan då bestå?

₄Dock, hos dig är ju förlåtelse,

på det att man må frukta dig.

₅Jag väntar efter Herren,

min själ väntar,

och jag hoppas på hans ord.

₆Min själ väntar efter Herren

mer än väktarna efter morgonen,

ja, mer än väktarna efter morgonen.

₇Hoppas på Herren, Israel;

ty hos Herren är nåd,

och mycken förlossning är hos honom.

₈Och han skall förlossa Israel

från alla dess missgärningar.