Klagan och åkallan.
1En psalm av David.
Herre, hör min bön,
lyssna till min åkallan,
svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull.
2Och gå icke till doms med din tjänare,
ty inför dig är ingen levande rättfärdig.
3Se, fienden förföljer min själ,
han trampar mitt liv till jorden;
han lägger mig i mörker
såsom de längesedan döda.
4Och min ande försmäktar i mig,
mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.
5Jag tänker på forna dagar,
jag begrundar alla dina gärningar,
dina händers verk eftersinnar jag.
6Jag uträcker mina händer till dig;
såsom ett törstigt land
längtar min själ efter dig. Sela.
7Herre, skynda att svara mig,
ty min ande förgås;
dölj icke ditt ansikte för mig,
må jag ej varda lik dem
som hava farit ned i graven.
8Låt mig bittida förnimma din nåd,
ty jag förtröstar på dig.
Kungör mig den väg som jag bör vandra,
ty till dig upplyfter jag min själ.
9Rädda mig från mina fiender, Herre;
hos dig söker jag skygd.
10Lär mig att göra din vilja,
ty du är min Gud;
din gode Ande lede mig
på jämn mark.
11Herre, behåll mig vid liv
för ditt namns skull;
tag min själ ut ur nöden
för din rättfärdighets skull.
12Utrota mina fiender för din nåds skull,
och förgör alla dem som tränga min själ;
ty jag är din tjänare.