Psaltaren 19

₂Himlarna förtälja

Guds ära,

och fästet förkunnar

hans händers verk;

₃den ena dagen talar

därom till den andra,

och den ena natten

kungör det för den andra;

₄det är ej ett tal eller språk

vars ljud icke höres.

₅De sträcka sig ut över hela jorden,

och deras ord gå till världens ändar.

Åt solen har han gjort

en hydda i dem;

₆och den är såsom en brudgum

som går ut ur sin kammare,

den fröjdar sig, såsom en hjälte,

att löpa sin bana.

₇Vid himmelens ända

är det den går upp,

och dess omlopp når

intill himmelens gränser,

och intet är skylt för dess hetta.

₈Herrens lag är utan brist

och vederkvicker själen;

Herrens vittnesbörd är fast

och gör den enfaldige vis.

₉Herrens befallningar äro rätta

och giva glädje åt hjärtat;

Herrens bud är klart

och upplyser ögonen.

₁₀Herrens fruktan är ren

och består evinnerligen;

Herrens rätter äro sanning,

allasammans rättfärdiga.

₁₁De äro dyrbarare än guld,

ja, än fint guld i mängd;

de äro sötare än honung,

ja, än renaste honung.

₁₂Av dem hämtar ock din tjänare varning;

den som håller dem har stor lön.

₁₃Vem märker själv huru ofta han felar?

Förlåt mig mina hemliga brister.

₁₄Bevara ock din tjänare för fräcka människor;

låt dem icke få makt med mig,

så bliver jag ostrafflig och varder fri

ifrån svår överträdelse.

₁₅Låt min muns tal täckas dig

och mitt hjärtas tankar,

Herre, min klippa och min förlossare.