Den rättfärdiges lidande och härlighet.
1För sångmästaren, efter ”Morgonrodnadens hind”; en psalm av David.
2Min Gud, min Gud,
varför har du övergivit mig?
Jag brister ut och klagar,
men min frälsning är fjärran.
3Min Gud, jag ropar om dagen,
men du svarar icke,
så ock om natten,
men jag får ingen ro.
4Och dock är du den Helige,
den som tronar på Israels lovsånger.
5På dig förtröstade våra fäder;
de förtröstade, och du räddade dem.
6Till dig ropade de och blevo hulpna;
på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
7Men jag är en mask,
och icke en människa,
till smälek bland män,
föraktad av folket.
8Alla som se mig
bespotta mig;
de spärra upp munnen,
de skaka huvudet:
9”Befall dig åt Herren!
Han befrie honom,
han rädde honom,
ty han har ju behag till honom.”
10Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet
och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet;
du är min Gud allt ifrån min moders liv.
12Var icke långt ifrån mig,
ty nöd är nära,
och det finnes ingen hjälpare.
13Tjurar i mängd omgiva mig,
Basans oxar omringa mig.
14Såsom glupande och rytande lejon
spärrar man upp gapet mot mig.
15Jag är lik vatten som utgjutes,
alla mina leder hava skilts åt;
mitt hjärta är såsom vax,
det smälter i mitt liv.
16Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva,
min tunga låder vid min gom,
och du lägger mig i dödens stoft.
17Ty hundar omgiva mig;
de ondas hop har kringränt mig,
mina händer och fötter hava de genomborrat.
18Jag kan räkna alla mina ben;
de skåda därpå, de se med lust på mig.
19De dela mina kläder mellan sig
och kasta lott om min klädnad.
20Men du, Herre, var icke fjärran;
du min starkhet, skynda till min hjälp.
21Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld.
22Fräls mig från lejonets gap.
Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
23Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder,
mitt i församlingen skall jag prisa dig:
24I som frukten Herren, loven honom;
ären honom, alla Jakobs barn,
och bäven för honom, alla Israels barn.
25Ty han föraktade icke den betrycktes elände
och höll det icke för en styggelse;
han fördolde icke sitt ansikte för honom,
och när han ropade, lyssnade han till honom.
26Genom dig skall min lovsång ljuda
i den stora församlingen;
mina löften får jag infria
inför dem som frukta honom.
27De ödmjuka skola äta och bliva mätta,
de som söka Herren skola få lova honom;
ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
28Alla jordens ändar skola betänka det
och omvända sig till Herren.
Hedningarnas alla släkter
skola tillbedja inför dig.
29Ty riket är Herrens,
och han råder över hedningarna.
30Ja, alla mäktiga på jorden
skola äta och tillbedja;
inför honom skola knäböja
alla de som måste fara ned i graven,
de som icke kunna behålla
sin själ vid liv.
31Kommande ättled skola tjäna honom;
man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
32Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet,
ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
