Psaltaren 30

₂Jag vill upphöja dig, Herre, ty du har dragit mig ur djupet,

du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

₃Herre, min Gud,

jag ropade till dig, och du helade mig.

₄Herre, du förde min själ upp ur dödsriket,

du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

₅Lovsjungen Herren, I hans fromme,

och prisen hans heliga namn.

₆Ty ett ögonblick varar hans vrede,

men hela livet hans nåd;

om aftonen gästar gråt,

men om morgonen kommer jubel.

₇Jag sade, när det gick mig väl:

”Jag skall aldrig vackla.”

₈Herre, i din nåd

hade du gjort mitt berg starkt;

men du fördolde ditt ansikte,

då förskräcktes jag.

₉Till dig, Herre, ropade jag,

och till Herren bad jag:

₁₀”Vad vinning har du av mitt blod,

eller därav att jag far ned i graven?

Kan stoftet tacka dig,

kan det förkunna din trofasthet?

₁₁Hör, o Herre, och var mig nådig;

Herre, var min hjälpare.”

₁₂Då förvandlade du min klagan

i fröjdesprång;

du klädde av mig sorgens dräkt

och omgjordade mig med glädje.

₁₃Därför skall min ära lovsjunga dig,

utan att tystna;

Herre, min Gud,

jag vill tacka dig evinnerligen.