Herrens godhet och räddande hjälp.
1Av David, när han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.
2Jag vill lova Herren alltid;
hans pris skall ständigt vara i min mun.
3Min själ skall berömma sig av Herren;
de ödmjuka skola höra det och glädja sig.
4Loven med mig Herren,
låtom oss med varandra upphöja hans namn.
5Jag sökte Herren, och han svarade mig,
och ur all min förskräckelse räddade han mig.
6De som skåda upp till honom stråla av fröjd,
och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.
7Här är en betryckt som ropade, och Herren hörde honom
och frälste honom ur all hans nöd.
8Herrens ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom,
och han befriar dem.
9Smaken och sen att Herren är god;
säll är den man som tager sin tillflykt till honom.
10Frukten Herren, I hans helige;
ty de som frukta honom lida ingen brist.
11Unga lejon lida nöd och hungra,
men de som söka Herren hava icke brist på något gott.
12Kommen, barn, hören mig;
jag skall lära eder Herrens fruktan.
13Är du en man som älskar livet
och önskar att se goda dagar?
14Avhåll då din tunga från det som är ont
och dina läppar från att tala svek.
15Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är,
sök friden och trakta därefter.
16Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga
och hans öron till deras rop.
17Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda,
han vill utrota deras åminnelse från jorden.
18När de rättfärdiga ropa, då hör Herren
och räddar dem ur all deras nöd.
19Herren är nära dem som hava ett förkrossat hjärta
och frälsar dem som hava en bedrövad ande.
20Den rättfärdige måste lida mycket,
men Herren räddar honom ur allt.
21Han bevarar alla hans ben;
icke ett enda av dem skall sönderslås.
22Den ogudaktige skall dödas av olyckan,
och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.
23Men sina tjänares själar förlossar Herren,
och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.
