Förtröstansfull aftonbön i nöden.
1För sångmästaren, med strängaspel; en psalm av David.
2När jag ropar, så svara mig,
du min rättfärdighets Gud,
du som i trångmål skaffar mig rum;
var mig nådig och hör min bön.
3I herrar, huru länge skall min ära
vara vänd i smälek,
huru länge skolen I älska fåfänglighet
och fara efter lögn? Sela.
4Besinnen dock att Herren
har utvalt åt sig den fromme;
Herren hör,
när jag ropar till honom.
5Vredgens, men synden icke;
eftersinnen i edra hjärtan,
på edra läger, och varen stilla. Sela.
6Offren rätta offer,
och förtrösten på Herren.
7Många säga:
”Vem skall låta oss se det gott är?”
Upplyft du över oss
ditt ansiktes ljus, o Herre.
8Du giver mig glädje i hjärtat,
större än andras, när de få säd
och vin i myckenhet.
9I frid vill jag lägga mig ned,
och i frid skall jag somna in,
ty du, Herre, låter mig bo
avskild och i trygghet.
