Klagan inför Gud över det rådande fördärvet.
1För sångmästaren, till Mahalat; en sång av David.
2Dårarna säga i sina hjärtan:
”Det finnes ingen Gud.”
Fördärv och styggelse är deras onda verk;
ingen finnes, som gör vad gott är.
3Gud skådar ned från himmelen
på människors barn,
för att se om det finnes någon förståndig,
någon som söker Gud.
4Nej, alla hava de avfallit,
allasammans äro de fördärvade;
ingen finnes, som gör vad gott är,
det finnes icke en enda.
5Hava de då intet fått förnimma,
dessa ogärningsmän,
dessa som uppäta mitt folk,
likasom åte de bröd,
och som icke åkalla Gud?
6Jo, där överföll dem förskräckelse,
varest intet förskräckligt var;
ty Gud förströdde deras ben,
när de lägrade sig mot dig.
Så lät du dem komma på skam,
ja, Gud förkastade dem.
7Ack att från Sion
komme frälsning för Israel!
När Gud vill åter
upprätta sitt folk,
då skall Jakob fröjda sig,
då skall Israel vara glad.
