Psaltaren 68

₂Gud står upp;

hans fiender varda förskingrade,

och de som hata honom

fly för hans ansikte.

₃Såsom rök fördrives,

så fördrivas de av dig;

likasom vaxet

smälter för eld,

så förgås de ogudaktiga

för Guds ansikte.

₄Men de rättfärdiga äro glada,

de fröjda sig inför Gud

och jubla i glädje.

₅Sjungen till Guds ära,

lovsägen hans namn.

Gören väg för honom

som drager fram genom öknarna.

Hans namn är Herren,

fröjdens inför honom;

₆de faderlösas fader

och änkors försvarare,

Gud i sin heliga boning,

₇en Gud som förhjälper

de ensamma till ett hem,

och som för de fångna

ut till lycka;

allenast de gensträviga

måste bo i en öken.

₈Gud, när du drog ut

i spetsen för ditt folk,

när du gick fram i ödemarken, Sela,

₉då bävade jorden,

då utgöt himmelen sina flöden

inför Guds ansikte;

ja, Sinai bävade

för Guds ansikte;

Israels Guds.

₁₀Ett nåderikt regn

lät du falla, o Gud;

ditt arvland, som försmäktade,

vederkvickte du.

₁₁Din skara fick bo däri;

genom din godhet beredde du det

åt de betryckta, o Gud.

₁₂Herren låter höra sitt ord,

stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

₁₃”Härskarornas konungar

fly, de fly,

och husmodern därhemma

får utskifta byte.

₁₄Viljen I då ligga stilla

inom edra hägnader?

Duvans vingar

äro höljda i silver,

och hennes fjädrar

skimra av guld.

₁₅När den Allsmäktige förströr

konungarna i landet,

faller snö på Salmon.”

₁₆Ett Guds berg

är Basans berg,

ett högtoppigt berg

är Basans berg.

₁₇Men varför sen I så avogt,

I höga berg,

på det berg som Gud

har utkorat till sitt säte,

det där ock Herren

skall bo för alltid?

₁₈Guds vagnar äro tiotusenden,

tusen och åter tusen;

Herren drog fram med dem,

Sinai är nu i helgedomen.

₁₉Du for upp i höjden,

du tog fångar,

du undfick gåvor

bland människorna,

ja, också de gensträviga

skola bo hos Herren Gud.

₂₀Lovad vare Herren!

Dag efter dag bär han oss;

Gud är vår frälsning. Sela.

₂₁Gud är för oss

en Gud som frälsar,

och hos Herren, Herren

finnes räddning från döden.

₂₂Men Gud sönderkrossar

sina fienders huvuden,

krossar hjässan

på den som går där med skuld.

₂₃Herren säger:

”Från Basan skall jag hämta dem,

från havets djup

skall jag hämta dem upp,

₂₄så att du kan stampa

med din fot i blod

och låta dina hundars tunga

få sin del av fienderna.”

₂₅Man ser, o Gud,

ditt högtidståg,

min Guds, min konungs, tåg

inne i helgedomen.

₂₆Främst gå sångare,

harpospelare följa efter,

mitt ibland unga kvinnor

som slå på pukor.

₂₇Loven Gud i församlingarna,

loven Herren, I av Israels brunn.

₂₈Där går Benjamin,

den yngste, han för dem an;

där går skaran

av Juda furstar,

Sebulons furstar,

Naftalis furstar.

₂₉Din Gud har beskärt dig makt;

så håll nu vid makt, o Gud,

vad du har gjort för oss.

₃₀I ditt tempel i Jerusalem

bäre konungar fram

sina skänker åt dig.

₃₁Näps odjuret i vassen,

tjurarnas hop

med deras kalvar, folken,

må de ödmjukt hylla dig

med sina silverstycken.

Ja, han förströr de folk

som finna behag i krig.

₃₂De mäktige skola komma

hit från Egypten,

Etiopien skall skynda hit till Gud,

med gåvor i händerna.

₃₃I riken på jorden,

sjungen till Guds ära;

lovsägen Herren, Sela,

₃₄honom som far fram

på urtidshimlarnas himmel.

Ja, där låter han höra sin röst,

en mäktig röst.

₃₅Given Gud makten;

över Israel är hans härlighet,

och hans makt är i skyarna.

₃₆Fruktansvärd är du,

Gud, i din helgedom;

Israels Gud,

han giver makt

och styrka åt sitt folk.

Lovad vare Gud!