Psaltaren 72

Gud, giv åt konungen dina rätter

och din rättfärdighet åt konungasonen.

₂Han döme ditt folk med rättfärdighet

och dina betryckta med rätt.

₃Bergen bäre frid åt folket,

så ock höjderna, genom rättfärdighet.

₄Han skaffe rätt åt de betryckta i folket,

han frälse de fattiga

och krosse förtryckaren.

₅Dig frukte man, så länge solen varar,

och så länge månen skiner,

från släkte till släkte.

₆Han vare lik regnet som faller på ängen,

lik en regnskur som vattnar jorden.

₇I hans dagar blomstre den rättfärdige,

och stor frid råde,

till dess ingen måne mer finnes.

₈Må han härska från hav till hav

och ifrån floden intill jordens ändar.

₉För honom buge sig öknens inbyggare,

och hans fiender slicke stoftet.

₁₀Konungarna från Tarsis och havsländerna

hembäre skänker,

konungarna av Saba och Seba

bäre fram gåvor.

₁₁Ja, alla konungar falle ned för honom,

alla hedningar tjäne honom.

₁₂Ty han skall rädda den fattige som ropar

och den betryckte och den som ingen hjälpare har.

₁₃Han skall vara mild mot den arme och fattige;

de fattigas själar skall han frälsa.

₁₄Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ,

och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

₁₅Må han leva; må man föra till honom

guld från Saba.

Ständigt bedje man för honom,

alltid välsigne man honom.

₁₆Ymnigt växe säden i landet,

ända till bergens topp;

dess frukt må susa

likasom Libanons skog;

och folk blomstre upp i städerna

såsom örter på marken.

₁₇Hans namn förblive evinnerligen;

så länge solen skiner, fortplante sig hans namn.

Och i honom välsigne man sig;

alla hedningar prise honom säll.