Bön om frälsning för Israel, Gud Sebaots vinträd.
1För sångmästaren, efter ”Liljor”; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.
2Lyssna, du Israels herde,
du som leder Josef såsom din hjord;
du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
3Låt din makt vakna upp
till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse,
och kom till vår frälsning.
4Gud, upprätta oss,
och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
5Herre Gud Sebaot,
huru länge skall du vredgas
vid ditt folks bön?
6Du har låtit dem äta tårebröd
och givit dem tårar att dricka i fullt mått.
7Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar,
och våra fiender bespotta oss.
8Gud Sebaot, upprätta oss,
och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
9Ett vinträd flyttade du från Egypten,
du förjagade hedningarna och planterade det.
10Du röjde rum för det,
och det slog rötter
och uppfyllde landet.
11Bergen blevo betäckta av dess skugga
och Guds cedrar av dess rankor;
12det utbredde sina revor ända till havet
och sina telningar intill floden.
13Varför har du då brutit ned dess hägnad,
så att alla vägfarande riva till sig därav?
14Vildsvinet från skogen frossar därpå,
och djuren på marken äta därav.
15Gud Sebaot, vänd åter,
skåda ned från himmelen och se härtill,
och låt dig vårda om detta vinträd.
16Skydda trädet som din högra hand har planterat,
och den son som du har fostrat åt dig.
17Det är förbränt av eld och kringhugget;
för ditt ansiktes näpst förgås de.
18Håll din hand över din högra hands man,
över den människoson som du har fostrat åt dig.
19Då skola vi icke vika ifrån dig;
behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.
20Herre Gud Sebaot, upprätta oss;
låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.