Psaltaren 84

₂Huru ljuvliga äro icke dina boningar,

Herre Sebaot!

₃Min själ längtar och trängtar

efter Herrens gårdar,

min själ och min kropp

jubla mot levande Gud.

₄Ty sparven har funnit ett hus

och svalan ett bo åt sig,

där hon kan lägga sina ungar:

dina altaren, Herre Sebaot,

min konung och min Gud.

₅Saliga äro de som bo i ditt hus;

de lova dig beständigt. Sela.

₆Saliga äro de människor

som i dig hava sin starkhet,

de vilkas håg står till dina vägar.

₇När de vandra genom Tåredalen,

göra de den rik på källor,

och höstregnet höljer den med välsignelser.

₈De gå från kraft till kraft;

så träda de fram inför Gud på Sion.

₉Herre Gud Sebaot,

hör min bön,

lyssna, du Jakobs Gud. Sela.

₁₀Gud, vår sköld, se härtill,

och akta på din smordes ansikte.

₁₁Ty en dag i dina gårdar är bättre

än eljest tusen.

Jag vill hellre vakta dörren

i min Guds hus

än dväljas i de ogudaktigas hyddor.

₁₂Ty Herren Gud

är sol och sköld;

Herren giver

nåd och ära;

han vägrar icke dem något gott,

som vandra i ostrafflighet.

₁₃Herre Sebaot,

salig är den människa

som förtröstar på dig.