Psaltaren 89

₂Jag vill sjunga om Herrens

nådegärningar evinnerligen;

jag vill låta min mun förkunna din trofasthet,

från släkte till släkte.

₃Ja, jag säger: För evig tid

skall nåd byggas upp;

i himmelen, där befäster du

din trofasthet.

₄”Jag har slutit ett förbund med min utvalde,

med ed har jag lovat min tjänare David:

₅’Jag skall befästa din säd för evig tid

och bygga din tron från släkte till släkte.’” Sela.

₆Av himlarna prisas

dina under, o Herre,

och i de heligas församling

din trofasthet.

₇Ty vilken i skyn

kan liknas vid Herren,

vilken bland Guds söner

kan aktas lik Herren?

₈Ja, Gud är mycket förskräcklig

i de heligas råd

och fruktansvärd utöver alla

som äro omkring honom.

₉Herre, härskarornas Gud,

vem är dig lik?

Stark är Herren;

och din trofasthet är runt omkring dig.

₁₀Du är den som råder

över havets uppror;

när dess böljor resa sig,

stillar du dem.

₁₁Du krossade Rahab,

så att han låg lik en slagen;

med din mäktiga arm

förströdde du dina fiender.

₁₂Din är himmelen,

din är ock jorden;

du har grundat jordens krets

med allt vad därpå är.

₁₃Norr och söder,

dem har du skapat;

Tabor och Hermon

jubla i ditt namn.

₁₄Du har en arm

med hjältekraft,

mäktig är din hand,

hög är din högra hand.

₁₅Rättfärdighet och rätt

äro din trons fäste,

nåd och sanning

stå inför ditt ansikte.

₁₆Saligt är det folk

som vet vad jubel är,

de som vandra, o Herre,

i ditt ansiktes ljus.

₁₇I ditt namn fröjda de sig alltid,

och genom din rättfärdighet upphöjas de.

₁₈Ty du är deras starkhet och prydnad,

och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

₁₉Ty han som är vår sköld tillhör Herren,

vår konung tillhör Israels Helige.

₂₀På den tiden talade du i en syn

till dina fromma och sade:

”Jag har lagt hjälp i en hjältes hand,

jag har upphöjt en yngling ur folket.

₂₁Jag har funnit min tjänare David

och smort honom med min heliga olja.

₂₂Min hand skall stadigt vara med honom,

och min arm skall styrka honom.

₂₃Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom,

och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

₂₄nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom,

och jag skall hemsöka dem som hata honom.

₂₅Min trofasthet och min nåd skola vara med honom,

och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

₂₆Jag skall lägga havet under hans hand

och strömmarna under hans högra hand.

₂₇Han skall kalla mig så: ’Du min fader,

min Gud och min frälsnings klippa.’

₂₈Ja, jag skall göra honom till den förstfödde,

till den högste bland konungarna på jorden.

₂₉Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen,

och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

₃₀Jag skall låta hans säd bestå till evig tid,

hans tron, så länge himmelen varar.

₃₁Om hans barn övergiva min lag

och icke vandra efter mina rätter,

₃₂om de bryta mot mina stadgar

och icke hålla mina bud,

₃₃då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris

och deras missgärning med plågor,

₃₄men min nåd skall jag ej taga ifrån honom,

och jag skall icke svika i trofasthet.

₃₅Jag skall icke bryta mitt förbund,

och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

₃₆En gång har jag svurit det vid min helighet,

och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

₃₇Hans säd skall förbliva evinnerligen

och hans tron inför mig så länge som solen;

₃₈såsom månen skall den bestå evinnerligen.

Och trofast är vittnet i skyn.” Sela.

₃₉Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde

och handlat i vrede mot honom.

₄₀Du har upplöst förbundet med din tjänare,

du har oskärat hans krona

och kastat den ned till jorden.

₄₁Du har brutit ned alla hans murar,

du har gjort hans fästen till spillror.

₄₂Alla som gå vägen fram plundra honom,

han har blivit till smälek för sina grannar.

₄₃Du har upphöjt hans ovänners högra hand

och berett alla hans fiender glädje.

₄₄Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka

och icke hållit honom uppe i striden.

₄₅Du har gjort slut på hans glans

och slagit hans tron till jorden.

₄₆Du har förkortat hans ungdoms dagar,

du har höljt honom med skam. Sela.

₄₇Huru länge, o Herre,

skall du så alldeles fördölja dig?

Huru länge skall din vrede

brinna såsom eld?

₄₈Tänk på huru kort

mitt liv varar,

och huru förgängliga du har skapat

alla människors barn.

₄₉Ty vilken är den man som får leva

och undgår att se döden?

Vem räddar din själ

från dödsrikets våld? Sela.

₅₀Herre, var äro

din forna nådegärningar,

vad du lovade David med ed

i din trofasthet?

₅₁Tänk, Herre,

på dina tjänares smälek,

på vad jag måste fördraga

av alla de många folken;

₅₂tänk på huru dina fiender

smäda, o Herre,

huru de smäda

din smordes fotspår.