Psaltaren 9

₂Jag vill tacka Herren av allt mitt hjärta;

jag vill förtälja alla dina under.

₃Jag vill vara glad och fröjdas i dig,

jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

₄Ty mina fiender vika tillbaka,

de falla och förgås för ditt ansikte.

₅Ja, du har utfört min rätt och min sak;

du sitter på din tron

såsom en rättfärdig domare.

₆Du har näpst hedningarna

och förgjort de ogudaktiga;

deras namn har du utplånat

för alltid och evinnerligen.

₇Fienderna äro nedgjorda,

utrotade för alltid;

deras städer har du omstörtat,

deras åminnelse har förgåtts.

₈Men Herren tronar evinnerligen,

sin stol har han berett till doms;

₉och han skall döma jordens krets med rättfärdighet,

han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

₁₀Så vare då Herren en borg för den förtryckte,

en borg i nödens tider.

₁₁Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig;

ty du övergiver icke dem som söka dig, Herre.

₁₂Lovsjungen Herren,

som bor i Sion,

förkunnen bland folken hans gärningar.

₁₃Ty han som utkräver blodskulder

har kommit ihåg dem;

han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

₁₄Var mig nådig, Herre;

se huru jag plågas av dem som hata mig,

du som lyfter mig upp från dödens portar;

₁₅på det att jag må förtälja allt ditt lov

och i dottern Sions portar

fröjda mig över din frälsning.

₁₆Hedningarna hava sjunkit ned

i den grav som de grävde;

i det nät som de lade ut

har deras fot blivit fångad.

₁₇Herren har gjort sig känd,

han har hållit dom;

han snärjer den ogudaktige

i hans händers verk. Higgajón. Sela.

₁₈De ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket,

alla hedningar, de som förgäta Gud.

₁₉Ty icke för alltid

skall den fattige vara förgäten,

de betrycktas hopp

skall ej varda om intet evinnerligen.

₂₀Stå upp, Herre;

låt icke människor få överhanden,

låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.

₂₁Låt, o Herre,

förskräckelse komma över dem;

må hedningarna förnimma

att de äro människor. Sela.