Romarbrevet 7

₁Eller veten I icke, mina bröder — jag talar ju till sådana som känna lagen — att lagen råder över en människa för så lång tid som hon lever? ₂Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge denne lever; men om mannen dör, då är hon löst från den lag som band henne vid mannen. ₃Alltså, om hon giver sig åt en annan man, medan hennes man lever, så kallas hon äktenskapsbryterska; men om mannen dör, då är hon fri ifrån lagen, så att hon icke är äktenskapsbryterska, om hon giver sig åt en annan man. ₄Så haven ock I, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen för att tillhöra en annan, nämligen honom som har uppstått från de döda, på det att vi må bära frukt åt Gud. ₅Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden. ₆Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det varunder vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.

₇Vad skola vi då säga? Är lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: Du skall icke hava begärelse. ₈Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. Ty utan lag är synden död. ₉Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv, ₁₀och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död; ₁₁ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det.

₁₂Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott. ₁₃Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det! Men synden har blivit det, för att så skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom något som självt var gott drog över mig död; och så skulle synden bliva till övermått syndig, genom budordet.

₁₄Vi veta ju att lagen är andlig, men jag är av köttslig natur, såld till träl under synden. ₁₅Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag. ₁₆Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt lagen och vidgår att den är god. ₁₇Så är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor i mig. ₁₈Ty jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår jag icke. ₁₉Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke vill, det gör jag. ₂₀Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det icke mer jag som gör det, utan synden, som bor i mig.

₂₁Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig. ₂₂Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag; ₂₃men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar. ₂₄Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? — ₂₅Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!

Alltså tjänar jag, sådan jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.