Herrens dag. Jerusalems tillkommande härlighet och helighet.
1Se, en dag skall komma, en Herrens dag, då man i dig skall utskifta byte. 2Ty jag skall församla alla folk till strid mot Jerusalem; och staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna skändas. Och hälften av folket i staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden därav skall icke bliva utrotad ur staden; 3ty Herren skall draga ut och strida mot de folken, såsom han stridde förr på drabbningens dag.
4Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent emot Jerusalem, österut; och Oljeberget skall rämna mitt itu, mot öster och väster, till en mycket stor dal, i det att ena hälften av berget viker undan mot norr, och andra hälften därav mot söder. 5Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall räcka ända till Asel; I skolen fly, såsom I flydden för jordbävningen i Ussias, Juda konungs, tid. Då skall Herren, min Gud, komma, ja, du själv och alla heliga med dig.
6Och det skall ske på den dagen att ljuset skall bliva borta, ty himlaljusen skola förmörkas. 7Och det bliver en dag som är ensam i sitt slag, och som är känd av Herren, en dag då det varken är dag eller natt, en dag då det bliver ljust, när aftonen kommer.
8Och det skall ske på den tiden att rinnande vatten skola utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet; både sommar och vinter skall det vara så. 9Och Herren skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall Herren vara en, och hans namn ett.
10Hela landet från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall då förvandlas till en slättmark; men själva staden skall trona på sin höjd, och sträcka sig från Benjaminsporten ända till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten och Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna; 11och folket skall bo där i ro och icke mer givas till spillo, ty Jerusalem skall trona i trygghet.
12Men denna hemsökelse skall Herren låta drabba alla de folk som drogo ut för att strida mot Jerusalem: han skall låta deras kött ruttna, medan de ännu stå på sina fötter; deras ögon skola ruttna i sina hålor, och deras tunga skall ruttna i deras mun. 13Och det skall ske på den tiden att Herren skall sända en stor förvirring bland dem; de skola bära hand på varandra, och den enes hand skall lyftas mot den andres. 14Också Juda skall strida mot Jerusalem. Och skatter skola samlas tillhopa från alla folk runt omkring: guld, silver och kläder i stor myckenhet.
15En likadan hemsökelse skall ock drabba hästar, mulåsnor, kameler, åsnor och alla andra djur som finnas där i lägren.
16Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen Herren Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden. 17Men om någon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, för att tillbedja konungen Herren Sebaot, då skall över den icke komma något regn. 18Om Egyptens folkstam icke drager åstad och kommer ditupp, så skall ej heller över den komma regn. Detta bliver den hemsökelse som Herren skall låta drabba de folk som icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden. 19Ja, så skall Egypten drabbas av sin synd, så skola ock alla andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.
20På den tiden skall på hästarnas bjällror stå att läsa: ”Helgad åt Herren”, och grytorna i Herrens hus skola vara såsom offerskålarna framför altaret. 21Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt Herren Sebaot, så att var och en som vill offra kan komma och taga en sådan och koka i den. Och ingen kanané skall mer finnas i Herren Sebaots hus, på den tiden.
