₁Ve henne, den gensträviga och befläckade staden,

förtryckets stad!

₂Hon hör icke på någons röst,

hon tager ej emot tuktan;

på Herren förtröstar hon icke,

till sin Gud vill hon ej komma.

₃Furstarna därinne

äro rytande lejon;

hennes domare äro såsom vargar om aftonen,

de spara intet till morgondagen.

₄Hennes profeter äro stortaliga,

trolösa män;

hennes präster ohelga vad heligt är,

de våldföra lagen.

₅Herren är rättfärdig därinne,

han gör intet orätt.

Var morgon låter han sin rätt gå fram i ljuset,

den utebliver aldrig;

men de orättfärdiga veta icke av någon skam.

₆Jag utrotade folkslag,

deras murtorn blevo förstörda,

deras gator gjorde jag öde,

så att ingen mer gick där fram;

deras städer blevo förhärjade,

så att de lågo tomma på människor,

blottade på invånare.

₇Jag tillsade henne att allenast frukta mig

och taga emot tuktan;

då skulle hennes boning undgå förstörelse,

med allt vad jag hade givit i hennes vård.

Men i stället ävlades de att göra

allt vad fördärvligt var.

₈Därför mån I vänta på mig, säger Herren,

och på den dag jag står upp för att taga byte.

Ty mitt domslut är: jag skall församla folk

och hämta tillhopa konungariken,

för att utgjuta över dem min ogunst,

all min vredes glöd;

ty av min nitälskans eld

skall hela jorden förtäras.

₉Se, då skall jag giva åt folken

nya, renade läppar,

så att de allasammans åkalla Herrens namn

och endräktigt tjäna honom.

₁₀Ända ifrån länderna bortom Etiopiens strömmar

skola mina tillbedjare, mitt förskingrade folk,

frambära offer åt mig.

₁₁På den tiden skall du slippa att längre blygas

för alla de överträdelser

som du har begått mot mig.

Ty då skall jag avskilja från dig

dem som nu jubla så segerstolt i dig;

och du skall då icke vidare förhäva dig

på mitt heliga berg.

₁₂Men jag skall lämna kvar i dig

ett folk, betryckt och armt;

och de skola förtrösta på Herrens namn.

₁₃Kvarlevan av Israel skall då icke mer göra något orätt,

ej heller tala lögn,

och i deras mun skall icke finnas

en falsk tunga.

Ja, de skola få beta och ligga i ro,

utan att någon förskräcker dem.

₁₄Jubla, du dotter Sion,

höj glädjerop, du Israel;

var glad och fröjda dig av allt hjärta,

du dotter Jerusalem.

₁₅Herren har avvänt straffdomarna ifrån dig,

han har röjt din fiende ur vägen.

Herren, som bor i dig, är Israels konung;

du behöver ej mer frukta något ont.

₁₆På den tiden skall det sägas till Jerusalem:

”Frukta icke, Sion,

låt ej modet falla.

₁₇Herren, din Gud, bor i dig,

en hjälte som kan frälsa.

Han gläder sig över dig med lust,

han tiger stilla i sin kärlek,

han fröjdas över dig med jubel.”

₁₈Dem som med bedrövelse måste sakna högtiderna,

dem skall jag då församla,

dem som levde skilda från dig,

du som själv bar smälekens börda.

₁₉Ty se, jag skall på den tiden utföra mitt verk

på alla dina förtryckare.

Jag skall frälsa de haltande

och hämta tillhopa de fördrivna,

jag skall låta dem bliva ett ämne till lovsång

och till berömmelse på hela jorden,

där de voro så smädade.

₂₀På den tiden skall jag låta eder komma tillbaka,

ja, på den tiden skall jag hämta eder tillhopa.

Ty jag vill låta eder bliva ett ämne till berömmelse

och till lovsång bland alla jordens folk,

i det att jag åter upprättar eder,

så att I sen det med egna ögon, säger Herren.