1 Korinthierbrevet 11

₂Jag måste berömma er för att ni kommer ihåg allt jag har sagt och håller fast vid det som jag har fört vidare till er precis som jag förmedlade det. ₃Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. ₄En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. ₅Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, ₆för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad. ₇En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ₈ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, ₉och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. ₁₀Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. ₁₁Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan. ₁₂Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud.

₁₇När jag ger denna föreskrift kan jag inte berömma er för era sammankomster, som snarare skadar än gagnar. ₁₈Först och främst har jag hört att ni delar upp er i grupper när ni möts i församlingen, och det tror jag delvis är sant. ₁₉Det måste till och med finnas olika partier bland er, så att det visar sig vilka av er som är att lita på. ₂₀Men vid era sammankomster går det inte att hålla Herrens måltid, ₂₁för var och en tar genast för sig av sin egen mat, och den ene sitter hungrig medan den andre har druckit sig berusad. ₂₂Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Bryr ni er inte om att det är Guds församling? Skall de som inte har något behöva skämmas? Vad vill ni jag skall säga, skall jag berömma er? Nej, för det här får ni inget beröm.