Apostlagärningarna 11

₁Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. ₂När Petrus kom upp till Jerusalem ställde de omskurna honom till svars ₃för att han hade besökt oomskurna och ätit med dem. ₄Petrus redogjorde då för allt som hade hänt: ₅»Jag var i Joppe, och medan jag bad föll jag i hänryckning och hade en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den från himlen och kom ända ner till mig. ₆Jag såg efter vad det kunde vara, och då fick jag se markens tama och vilda fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. ₇Jag hörde också en röst som sade till mig: ’Petrus, slakta och ät!’ ₈Men jag svarade: ’Nej, nej, herre. Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun.’ ₉För andra gången talade en röst från himlen: ’Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.’ ₁₀Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen igen. ₁₁Just då stannade tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, ₁₂och Anden sade åt mig att följa med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom hem till mannen. ₁₃Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: ’Skicka bud till Joppe efter Simon som kallas Petrus. ₁₄Han har något att säga som skall rädda dig och alla i ditt hus.’ ₁₅Och när jag då började tala föll den heliga anden över dem alldeles som över oss i den första tiden. ₁₆Då kom jag ihåg att Herren hade sagt: ’Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas med helig ande.’ ₁₇Sedan de kommit till tro på herren Jesus Kristus har Gud alltså gett dem samma gåva som vi fick. Hur skulle då jag kunna hindra Gud?« ₁₈När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: »Så har Gud gett också hedningarna möjlighet att omvända sig och få liv.«

₁₉De som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos nådde ända till Fenikien, Cypern och Antiochia, och de förkunnade ordet endast för judar. ₂₀Men några av dem var från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiochia predikade de också för icke-judar och lät dem höra budskapet om herren Jesus. ₂₁Herrens hand var med dem, så att ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. ₂₂Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man skickade Barnabas till Antiochia. ₂₃När han kom dit och fick se bevisen på Guds nåd blev han glad och manade alla att helhjärtat hålla sig till Herren; ₂₄han var en god man, fylld av helig ande och tro. Och åtskilliga människor vanns för Herren. ₂₅Barnabas fortsatte sedan till Tarsos för att söka upp Saul, ₂₆och när han hade funnit honom tog han honom med sig till Antiochia. Där kom de sedan att vara tillsammans i församlingen ett helt år och kunde undervisa en avsevärd mängd. Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna.