2 Moseboken 1

₆Så dog Josef och hans bröder och alla deras samtida. ₇Men israeliterna var fruktsamma och förökade sig, de växte till och blev så talrika att hela landet uppfylldes av dem.

₈Då fick Egypten en ny kung, en som ingenting visste om Josef. ₉Han sade till sitt folk: »Israeliterna har blivit för många och för starka för oss. ₁₀Nu måste vi handla klokt, annars blir de ännu flera. Och blir det krig kan de förena sig med våra fiender och kämpa mot oss och sedan ge sig av härifrån.« ₁₁Därför satte man fogdar över dem för att kuva dem med hårt arbete. Och de byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd. ₁₂Men ju mer man förtryckte dem, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig, så att egypterna kände sig hotade. ₁₃Israeliterna tvingades till slavtjänst, ₁₄och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och allt arbete på fälten, all denna slavtjänst som de tvingades till.

₁₅Kungen av Egypten talade med de hebreiska barnmorskorna – en hette Shifra och den andra Pua – ₁₆och sade: »När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, se då efter: är det en pojke skall ni döda honom, är det en flicka får hon leva.« ₁₇Men barnmorskorna var gudfruktiga och gjorde inte som kungen hade befallt utan lät pojkarna leva. ₁₈Då kallade kungen dem till sig och frågade varför de gjorde så. ₁₉De svarade: »Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram.« ₂₀Gud lät allt gå väl för barnmorskorna, och folket växte till och förökade sig kraftigt, ₂₁och eftersom barnmorskorna var gudfruktiga lät Gud dem få hem och barn. ₂₂Men farao gav denna befallning till hela sitt folk: »Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva.«