Jesaja 1

₂Hör, himmel, och lyssna, jord!

Herren talar.

Barn har jag fostrat och vårdat,

men nu har de brutit med mig.

₃Oxen känner sin husbonde

och åsnan sin herres krubba,

men Israel känner inte sin herre,

mitt folk har inget förstånd.

₄Ve detta syndiga folk,

tyngt av skuld,

detta onda släkte, dessa vanartade barn.

De har övergivit Herren,

visat förakt för Israels Helige

och vänt honom ryggen.

₅Har ni inte fått nog med slag

eftersom ni fortsätter att trotsa?

Huvudet är sönderslaget,

hjärtat sönderkrossat.

₆Från huvud till fot finns inget helt –

bulor, skråmor, öppna sår,

inte urkramade, inte förbundna,

inte baddade med olja.

₇Ert land är förött, era städer brända.

Era åkrars gröda ser ni främlingar äta.

En förödelse är det, som när Sodom lades öde.

₈Bara Sion är kvar

som en hydda i vingården,

ett vaktskjul på gurkfältet

– en beskyddad stad.

₉Om inte Herren Sebaot

lämnat en spillra av oss,

då vore vi som Sodom,

Gomorra skulle vi likna.

₁₀Lyssna till Herrens ord,

sodomfurstar!

Hör vad vår Gud har att säga,

gomorrafolk!

₁₁Vad skall jag med alla era slaktoffer?

säger Herren.

Jag är mätt på brännofferbaggar

och gödkalvars fett,

jag vill inte ha blodet

från tjurar och lamm och bockar.

₁₂Vem har begärt detta av er

när ni träder fram inför mig,

ni som trängs på mina förgårdar?

₁₃Kom inte med era meningslösa gåvor,

jag avskyr offerröken.

Nymånad, sabbat, högtidssamling –

jag tål inte falskhet och fest.

₁₄Jag hatar era högtider och nymånadsfester,

de har blivit en börda för mig,

som jag inte orkar bära.

₁₅När ni lyfter era händer i bön

vänder jag bort blicken.

Hur mycket ni än ber

lyssnar jag inte.

Ni har blod på händerna.

₁₆Tvätta er, rena er!

Låt mig slippa se era illdåd.

Sluta göra det onda

₁₇och lär er göra det goda.

Sträva efter rättvisa,

stöd den förtryckte.

För den faderlöses talan,

skaffa änkan rätt.

₁₈Låt oss gå till rätta med varandra,

säger Herren.

När era synder är scharlakansröda,

kan de då bli vita som snö?

När de är röda som purpur,

kan de då bli vita som ull?

₁₉Om ni villigt lyder mig

skall ni få njuta det goda i landet,

₂₀men om ni trotsar och vägrar

skall ni bli svärdets byte.

Herren har talat.

₂₁Ack, en sköka har hon blivit,

den trofasta staden,

hon som var uppfylld av rätt,

en boning för rättfärdighet –

nu bor det mördare där.

₂₂Ditt silver har blivit slagg,

ditt vin är utspätt med vatten.

₂₃Dina sturska stormän är tjuvars kumpaner.

Alla älskar de mutor,

ständigt försöker de sko sig.

De för inte den faderlöses talan,

änkans sak tar de inte upp.

₂₄Därför säger Härskaren Herren Sebaot,

Israels Mäktige:

Ve dem!

Jag skall utkräva hämnd på mina fiender,

jag skall vedergälla mina ovänner.

₂₅Jag skall lyfta min hand mot dig.

Jag skall bränna bort allt orent i smältugnen

och avlägsna din slagg.

₂₆Jag skall ge dig sådana domare som du hade förr

och rådgivare som i forna tider.

Då skall du kallas »rättfärdighetens borg«,

»den trofasta staden«.

₂₇Genom rätt skall Sion räddas,

genom rättfärdighet de som bor där.

₂₈Men brottslingar och syndare skall krossas,

de som överger Herren skall förgås.

₂₉Då skall ni känna skam över terebinterna

som förut var er lust,

besvikelse över lundarna

som ni älskade så högt.

₃₀Ni skall bli som en terebint med vissnad krona,

som en lund där vattnet sinat.

₃₁Den starke skall bli till blånor

och hans verk till en gnista.

Tillsammans skall de brinna i en eld

som ingen kan släcka.