Mat åt fem tusen
1Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. 2Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. 3Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4Det var strax före judarnas påskhögtid.
5När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: »Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?« 6Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. 7Filippos svarade: »Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var.« 8En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: 9»Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?« 10Jesus sade: »Låt folket slå sig ner.« Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män. 11Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. 12När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: »Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.« 13De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit.
14Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: »Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.« 15Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.
Jesus går på vattnet
16När det hade blivit kväll gick hans lärjungar ner till sjön 17och steg i en båt för att ta sig över till Kafarnaum på andra sidan. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit tillbaka. 18Det blåste hårt och vågorna gick höga. 19När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev rädda, 20men han sade till dem: »Det är jag, var inte rädda.« 21Då ville de ta med honom i båten, och med ens var den framme vid stranden dit de var på väg.
Livets bröd
22Nästa dag upptäckte folkmassan, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt där och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar i den utan att de hade gett sig av ensamma. 23Men det kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där man hade ätit brödet, det som Herren hade läst tacksägelsen över. 24När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. 25De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: »Rabbi, när kom du hit?« 26Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. 27Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill.« 28De frågade då: »Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?« 29Jesus svarade: »Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.« 30De sade: »Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? 31Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.« 32Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. 33Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.«
34De bad honom då: »Herre, ge oss alltid det brödet.« 35Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. 36Men som jag har sagt er: ni har sett mig och tror ändå inte. 37Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. 38Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. 39Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. 40Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.«
41Judarna förargade sig över att han hade sagt: »Jag är brödet som har kommit ner från himlen«, 42och de sade: »Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?« 43Jesus svarade: »Var inte förargade. 44Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 45Det står skrivet hos profeterna: Allaskall bli Guds lärjungar. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. 46Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern. 47Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv. 48Jag är livets bröd. 49Era fäder åt mannat i öknen och de dog. 50Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. 51Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.«
52Judarna började då tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta. 53Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. 54Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 55Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. 56Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig. 58Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet.« 59Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.
Lärjungarna förargar sig över Jesu ord
60Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: »Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?« 61Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: »Får det här er att vackla? 62Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? 63Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. 64Men det är några av er som inte tror.« Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. 65Och han fortsatte: »Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.«
66Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. 67Jesus sade till de tolv: »Inte vill väl ni också gå er väg?« 68Simon Petrus svarade: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.« 70Jesus sade: »Har jag inte själv valt ut er tolv? Och ändå är en av er en djävul.« 71Han menade Judas, Simon Iskariots son, ty denne skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
