1Jag har sett alltsammans,
jag har hört det och förstått.
2Det ni vet vet också jag,
jag är inte dummare än ni.
3Nu vill jag vända mig till den Väldige,
jag tänker försvara mig inför Gud.
4Ni ljuger och skönmålar,
kvacksalvare är vad ni är.
5Å, om ni ville tiga!
Det vore det klokaste ni kunde göra.
6Lyssna nu till mitt försvar,
hör på när jag för min talan.
7Är det för Guds skull ni far med lögn,
är det för hans skull ni ljuger?
8Skall ni vara partiska för honom,
uppträda som Guds advokater?
9Hur skall det gå om han prövar er?
Lurar ni honom som man lurar en människa?
10Nej, han kommer att straffa er
om ni är partiska i det fördolda.
11Hans upphöjdhet slår er med skräck,
ni grips av fruktan för honom.
12Era visdomsord blir aska,
era gensagor skärvor.
13Tig, nu är det jag som skall tala!
Sedan må det gå mig hur det vill.
14Jag tar en dödlig risk,
jag sätter mitt liv på spel.
15Må han döda mig, jag väntar inget annat,
jag vill ändå försvara mig inför honom.
16Redan det borde bli min räddning,
ty en gudlös skulle inte träda fram inför honom.
17Hör på vad jag säger,
lyssna noga på mina ord!
18Jag lägger nu fram min sak,
och jag vet att jag har rätt.
19Kan någon överbevisa mig,
då skall jag tiga och dö.
20Blott två ting måste du skona mig för,
så att jag slipper gömma mig för dig:
21ta din tunga hand ifrån mig
och låt skräcken för dig släppa!
22För din talan, så skall jag svara,
eller ge mig ordet och bemöt mig sedan!
23Hur många är mina brott och synder?
Vad ont har jag gjort? Låt mig veta mitt brott!
24Varför döljer du ditt ansikte
och räknar mig som din fiende?
25Vill du skrämma ett virvlande löv,
jaga ett visset strå,
26eftersom du dömt mig till detta bittra öde
och låter mig plikta för ungdomssynder?
27Du sätter mig i stocken,
du bevakar alla mina vägar
och ger akt på varje steg jag tar,
28jag, en murknande träbit,
en maläten klädnad.
