Förbundet sluts i Shekem
1Josua samlade alla Israels stammar i Shekem. Han kallade till sig Israels äldste och överhuvuden, domare och förmän, och de trädde fram inför Gud. 2Därefter talade Josua till hela folket: »Så säger Herren, Israels Gud: För länge sedan bodde era förfäder – Terach, Abrahams och Nachors far – på andra sidan floden Eufrat, och de tjänade andra gudar. 3Men jag hämtade er stamfar Abraham från landet på andra sidan Eufrat och lät honom vandra omkring i hela Kanaan. Jag gjorde hans ättlingar talrika, jag gav honom Isak, 4och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Esau fick Seirs bergsbygd att ta i besittning, Jakob och hans söner flyttade ner till Egypten. 5Jag sände Mose och Aron, och jag slog Egypten med de tecken som jag gjorde där. Sedan förde jag er ut därifrån. 6När jag förde era fäder ut ur Egypten och ni hade kommit fram till havet, satte egypterna efter era fäder med vagnar och vagnskämpar ut i Sävhavet. 7Då ropade ni till Herren, och han lät mörker sänka sig mellan er och egypterna, han lät havet dränka dem. Med egna ögon såg ni vad jag gjorde med egypterna. När ni hade bott en lång tid i öknen 8förde jag er till amoreernas land, de som bodde öster om Jordan. De anföll er, men jag gav dem i ert våld så att ni kunde inta deras land, och jag utrotade dem åt er. 9Sedan gick Moabs kung Balak, Sippors son, till anfall mot Israel. Han skickade bud efter Bileam, Beors son, för att han skulle förbanna er. 10Men jag ville inte låta Bileam göra det, han måste välsigna er i stället, och så räddade jag er undan honom. 11När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko anfölls ni av invånarna där – amoreer, perisseer, kanaaneer, hettiter, girgasheer, hiveer och jevuseer – men jag gav dem i ert våld. 12Jag sände modlöshet framför er, och den, inte ditt svärd och din båge, jagade undan dem för er. 13Jag gav er ett land ni inte har mödat er med, städer ni inte har byggt men får bo i, vingårdar och olivlundar ni inte har planterat men får äta av.
14Frukta därför Herren och tjäna honom redligt och troget. Gör er av med de gudar som era fäder tjänade på andra sidan Eufrat och i Egypten, och tjäna Herren. 15Om ni är ovilliga att tjäna Herren, välj då i dag vilka ni vill tjäna: de gudar som era fäder tjänade på andra sidan Eufrat eller de gudar som dyrkas av amoreerna, vilkas land ni bor i. Jag och min släkt vill tjäna Herren.«
16Folket svarade: »Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. 17Herren är vår Gud. Det var han som förde oss och våra fäder ut ur Egypten, ut ur slavlägret, han som inför våra ögon gjorde dessa stora tecken. Han skyddade oss under hela vår vandring och bland alla de folk genom vilkas land vi drog fram. 18Herren jagade undan alla folken för oss, även amoreerna som bodde i landet. Också vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud.«
19Då sade Josua till folket: »Ni förmår inte tjäna Herren, ty han är en helig Gud, en svartsjuk Gud, och han förlåter inte era brott och synder. 20Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar vänder han sig från er och låter det gå er illa och förgör er, han som förut låtit det gå er väl.« 21Folket svarade Josua: »Herren vill vi tjäna.« 22Josua fortsatte: »Ni är själva vittnen till att ni har valt Herren och vill tjäna honom.« – »Ja«, svarade de. – 23»Gör er då av med de främmande gudar ni har hos er och håll er av hela ert hjärta till Herren, Israels Gud.« 24Folket svarade honom: »Herren, vår Gud, vill vi tjäna, honom vill vi lyda.«
25Den dagen slöt Josua ett förbund för folkets räkning och gav dem lag och rätt i Shekem. 26Alltsammans skrev han ner i Guds lagbok. Sedan tog han en stor sten och reste den där, under terebinten i Herrens helgedom 27och sade till hela folket: »Denna sten är ett vittne mot oss, ty den har hört allt som Herren har sagt oss. Den är ett vittne, så att ni inte förnekar er Gud.« 28Sedan lät Josua folket gå, var och en till sitt område.
29En tid därefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, 110 år gammal. 30Han begravdes på sitt eget område, i Timnat-Serach i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash. 31Israel tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de gamla som överlevde honom var i livet. De kände ju till hur mycket Herren hade gjort för Israel.
32Josefs ben, som israeliterna fört med sig från Egypten, begravdes i Shekem, på det stycke mark som Jakob hade köpt av sönerna till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor och som tillfallit Josefs ättlingar som egendom.
33Också Elasar, Arons son, dog. Han begravdes i Giva, som hans son Pinechas hade fått i Efraims bergsbygd.
