Kvinnorna som följde med Jesus
1Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv 2och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, 3Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar.
Liknelsen om sådden
4När mycket folk samlades och man drog ut till honom från de olika städerna sade han i en liknelse: 5»En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. 6En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. 8Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.« Sedan ropade han: »Hör, du som har öron att höra med.«
Liknelsernas syfte
9Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde, 10och han svarade: »Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.
Tolkning av liknelsen om sådden
11Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord. 12De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade. 13De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de. 14Det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd. 15Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.
Liknelsen om lampan
16Ingen tänder en lampa och döljer den med ett kärl eller ställer den under en bänk, utan man sätter den på en hållare, så att de som kommer in ser ljuset. 17Det finns ingenting dolt som inte skall bli synligt och ingenting undangömt som inte skall bli känt och komma till synes. 18Var därför noga med hur ni lyssnar, ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror att han har.«
Jesu familj
19Hans mor och hans bröder kom dit, men de kunde inte ta sig fram till honom i trängseln. 20Man sade till honom: »Din mor och dina bröder står där ute och vill träffa dig.« 21Men han svarade: »Min mor och mina bröder, det är alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det.«
Stormen tystas
22En dag steg han i en båt tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: »Låt oss fara över till andra sidan sjön.« De lade ut, 23och under färden somnade han. Men en stormby svepte ner över sjön, så att de tog in vatten och var i fara. 24Då gick de fram och väckte honom: »Mästare, mästare, vi går under!« Han vaknade och hutade åt vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt. 25Och han frågade lärjungarna: »Var är er tro?« Häpna och förskräckta sade de till varandra: »Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet och får dem att lyda?«
Den besatte och svinhjorden
26De lade till i närheten av Gergesa, som ligger mitt emot Galileen. 27När han steg i land kom en man från staden emot honom. Han var besatt av demoner och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. 28Då han fick se Jesus började han skrika, föll ner inför honom och ropade högt: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!« 29Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. I långa tider hade den haft honom i sitt grepp: man hade bundit honom med kedjor och bojor och hållit honom i förvar, men han hade slitit sig lös och drivits ut i öde trakter av demonen. 30Jesus frågade honom: »Vad är ditt namn?« Han svarade: »Legion«, för många demoner hade farit in i honom. 31Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. 32Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och demonerna bad honom att få fara in i svinen, och det tillät han. 33Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten och ner i sjön och drunknade.
34När herdarna såg vad som hände sprang de därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, 35och folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och såg mannen som demonerna hade farit ut ur sitta vid hans fötter, klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. 36Ögonvittnena talade om för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. 37Alla i Gergesa och trakten där omkring bad Jesus att lämna dem, så skräckslagna var de. Han steg då i en båt och vände tillbaka, 38och mannen som demonerna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: 39»Gå hem igen och berätta vad Gud har gjort med dig.« Då gick mannen därifrån och lät hela staden höra vad Jesus hade gjort med honom.
Synagogföreståndarens dotter. Kvinnan med blödningar
40När Jesus kom tillbaka var folket där och tog emot honom, för alla väntade på honom. 41Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han kastade sig för Jesu fötter och bad honom komma med hem, 42för han hade en dotter på tolv år, hans enda barn, och hon låg för döden.
När Jesus var på väg dit pressade sig hela mängden på honom. 43Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade gjort av med allt hon ägde på läkare men inte lyckats bli botad av någon. 44Nu kom hon bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, och genast upphörde blödningen. 45Då sade Jesus: »Vem var det som rörde vid mig?« När ingen ville svara sade Petrus: »Mästare, alla knuffas ju och tränger sig på dig.« 46Men Jesus sade: »Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.« 47När kvinnan förstod att hon var upptäckt kom hon darrande fram och föll ner för honom och berättade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och att hon genast hade blivit botad. 48Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.«
49Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: »Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.« 50Jesus hörde det och sade till honom: »Var inte rädd, tro bara, så skall hon bli hjälpt.« 51När han kom fram till huset lät han ingen följa med in utom Petrus och Johannes och Jakob och flickans far och mor. 52Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: »Gråt inte! Hon är inte död, hon sover.« 53Då skrattade de åt honom, de visste ju att hon hade dött. 54Men han tog hennes hand och sade högt: »Flicka, stig upp!« 55Då återvände hennes ande, och hon reste sig genast upp, och han sade till dem att ge henne något att äta. 56Hennes föräldrar häpnade, men han förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.
