Markus 1

₁Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.

₄– så uppträdde Johannes döparen ute i öknen och förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop. ₅Och hela Judeen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan. ₆Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. ₇Han förkunnade: »Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar. ₈Jag har döpt er med vatten, han skall döpa er med helig ande.«

₉Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. ₁₀När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. ₁₁Och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«

₁₂Anden drev honom ut i öknen, ₁₃och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.

₁₄När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap ₁₅och sade: »Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.«

₁₆När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare. ₁₇Jesus sade till dem: »Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare«, ₁₈och de lämnade genast sina nät och följde honom. ₁₉Lite längre fram fick han se Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, som höll på att göra i ordning näten i sin båt. ₂₀Han kallade på dem, och de lämnade sin far Sebedaios och hans folk i båten och följde efter honom.

₂₁De kom till Kafarnaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade. ₂₂Alla överväldigades av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som de skriftlärda. ₂₃I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började skrika: ₂₄»Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.« ₂₅Men Jesus sade strängt åt honom: »Tig! Far ut ur honom!« ₂₆Den orena anden ryckte och slet i mannen och gav till ett högt rop och for ut ur honom. ₂₇Alla greps av bävan och började fråga varandra: »Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.« ₂₈Ryktet om honom spred sig genast över hela Galileen.

₂₉Från synagogan gick de hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes. ₃₀Simons svärmor låg i feber, och det sade de genast till Jesus. ₃₁Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon passade upp dem. ₃₂På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. ₃₃Hela staden hade samlats utanför dörren. ₃₄Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var.

₃₅Tidigt nästa morgon, medan det ännu var mörkt, gav han sig av därifrån och gick bort till en enslig plats, och där bad han. ₃₆Simon och de andra skyndade efter honom, ₃₇och när de hade funnit honom sade de: »Alla söker efter dig.« ₃₈Han svarade: »Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut.« ₃₉Och han gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna.

₄₀En spetälsk kom till honom och föll på knä och bad: »Vill du, så kan du göra mig ren.« ₄₁Jesus greps av vrede, sträckte ut handen och tog på honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« ₄₂Och genast försvann spetälskan, och han blev ren. ₄₃Jesus skickade bort honom med en sträng förmaning: ₄₄»Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.« ₄₅Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.