Markus 3

₁Han gick till synagogan en annan gång, och där satt en man som hade en förtvinad hand. ₂De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. ₃Han sade till mannen med den förtvinade handen: »Stig upp och kom fram.« ₄Sedan frågade han dem: »Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?« De teg. ₅Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att de var så förstockade. Och till mannen sade han: »Håll fram handen.« Han höll fram den, och den blev bra igen. ₆Men fariseerna gick bort och började genast överlägga med Herodes anhängare om hur de skulle röja Jesus ur vägen.

₇Jesus drog sig undan mot sjön tillsammans med sina lärjungar. En massa människor från Galileen följde med, men också från Judeen, ₈Jerusalem och Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten kring Tyros och Sidon kom människor i massor till honom när de hörde talas om allt han gjorde. ₉Han sade åt sina lärjungar att ha en båt till reds, så att han slapp bli trängd av folkmassan. ₁₀Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom. ₁₁Och när de orena andarna såg honom föll de ner för honom och ropade: »Du är Guds son.« ₁₂Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

₁₃Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. ₁₄Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika ₁₅och ha makt att driva ut demonerna. ₁₆Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, ₁₇Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, ₁₈vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios ₁₉och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

₂₀När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. ₂₁Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen. ₂₂De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul och att det var med demonernas furste som han drev ut demonerna. ₂₃Han kallade dem till sig och talade till dem i liknelser: »Hur kan Satan driva ut Satan? ₂₄Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå. ₂₅Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. ₂₆Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras kan han inte bestå – det är slutet för honom. ₂₇Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus. ₂₈Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. ₂₉Men den som hädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.« ₃₀De hade ju sagt att han hade en oren ande.

₃₁Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. ₃₂Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: »Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.« ₃₃Jesus svarade dem: »Vem är min mor och mina bröder?« ₃₄Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: »Det här är min mor och mina bröder. ₃₅Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.«