Markus 8

₁Vid den tiden hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade: ₂»Det gör mig ont om folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. ₃Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem. En del är ju långväga ifrån.« ₄Lärjungarna svarade honom: »Var skall man få tag i bröd så de blir mätta, här i ödemarken?« ₅Han frågade: »Hur många bröd har ni?« – »Sju«, sade de. ₆Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem, och de delade ut dem åt folket. ₇De hade också några fiskar. Han läste tackbönen över fiskarna och sade till att också de skulle delas ut. ₈Och alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju korgar med överblivna bitar. ₉Det var omkring fyra tusen människor där. Sedan skickade han hem dem. ₁₀Själv steg han i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta.

₁₁Fariseerna kom ut och började diskutera med honom. För att sätta honom på prov bad de honom om ett tecken från himlen. ₁₂Jesus suckade djupt och sade: »Varför vill detta släkte ha ett tecken? Sannerligen om detta släkte skall få något tecken.« ₁₃Så lämnade han dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.

₁₄Lärjungarna hade glömt att ta med bröd; ett enda bröd hade de med sig i båten. ₁₅Jesus varnade dem: »Se noga upp med både fariseernas och Herodes surdeg!« ₁₆Men de sade till varandra att de ju inte hade bröd med sig. ₁₇Han märkte det och frågade: »Varför säger ni att ni inte har bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är ni så förstockade? ₁₈Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? Har ni glömt ₁₉hur jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar plockade ni då fulla med rester?« – »Tolv«, svarade de. ₂₀»Och efter de sju bröden till de fyra tusen, hur många korgar fulla med rester fick ni då?« – »Sju«, svarade de. ₂₁Han sade: »Förstår ni fortfarande ingenting?«

₂₂Då de kom till Betsaida förde man fram en blind och bad Jesus röra vid honom. ₂₃Han tog den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade sina händer på honom och frågade: »Ser du något?« ₂₄Mannen öppnade ögonen och sade: »Jag ser människorna: de liknar träd, men de går omkring.« ₂₅En gång till lade han sina händer på mannens ögon, och nu kunde han se riktigt och var botad och såg allting tydligt. ₂₆Jesus skickade hem honom med orden: »Gå inte ens in i byn!«

₂₇Sedan gick Jesus och hans lärjungar bort till byarna kring Caesarea Filippi. På vägen frågade han dem: »Vem säger människorna att jag är?« ₂₈De svarade: »Johannes döparen, men somliga säger Elia, andra att du är någon av profeterna.« ₂₉Då frågade han dem: »Och ni, vem säger ni att jag är?« Petrus svarade: »Du är Messias.« ₃₀Men han förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.

₃₁Därefter började han undervisa dem och sade att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och uppstå efter tre dagar. ₃₂Detta sade han helt öppet. Petrus drog honom då åt sidan och började förebrå honom. ₃₃Men han vände sig om, och när han såg lärjungarna tillrättavisade han Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors.«

₃₄Sedan kallade han till sig både lärjungarna och folket och sade: »Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. ₃₅Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det. ₃₆Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv? ₃₇Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? ₃₈Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglarna.«