Bättre en torr brödkant i lugn och ro
än huset fullt med kalasmat och bråk.
Duglig slav blir herre över oduglig son
och får dela arvet med hans bröder.
Silver prövas i degeln och guld i ugnen,
men hjärtat prövas av Herren.
Uslingen lyssnar på onda tungor,
lögnaren är idel öra för elakt prat.
Att håna en fattig är att smäda hans skapare,
den skadeglade undgår inte straff.
Barnbarn är de gamlas krona,
sönernas stolthet är deras fäder.
Stora ord anstår inte odågan,
än mindre lögner en ädel man.
Den som ger mutor tror sig ha ett trollspö,
vart han kommer har han framgång.
Den som söker vänskap överser med ett fel,
den som ältar det driver bort sin vän.
Klander biter bättre på den kloke
än hundra piskrapp på dåren.
Den gudlöse vill bara göra uppror,
men en grym budbärare sänds mot honom.
Hellre möta en björn som mist sina ungar
än en dåre i hans vanvett.
Den som lönar gott med ont
blir själv aldrig kvitt det onda.
Börja gräl är som att öppna dammluckor;
sluta innan striden bryter lös!
Att fria en skyldig, att fälla en oskyldig –
bådadera väcker Herrens avsky.
Vad gagnar pengar i dårens hand,
kan han köpa vishet, han som saknar vett?
En vän visar alltid kärlek,
en broder är till för att hjälpa i nöden.
Utan vett är den som ger sitt handslag
och går i borgen för sin nästa.
Den som älskar gräl älskar synd,
den som gör porten hög inbjuder olyckan.
Fördärvat sinne finner ingen lycka,
lögnaktig tunga bringar på fall.
Att ha en dåre till son är en sorg,
ingen glädje får odågans far.
Glatt hjärta ger god hälsa,
modlöshet suger märgen ur benen.
Den onde tar mutor ur mantelvecket
för att hindra rättvisans gång.
Den kloke har visheten för ögonen,
dåren spanar mot världens ände.
En dåraktig son får sin far att grämas
och bedrövar henne som fött honom.
Bötfälla en oskyldig är illa nog,
prygla den ädle strider mot all rätt.
Den förståndige spar sina ord,
den kloke håller huvudet kallt.
Även dåren anses vis om han tiger
och klok så länge han håller mun.
