Ordspråksboken 8

₁Hör, visheten ropar,

insikten låter höra sin röst.

₂Hon står uppe på höjderna,

vid alla vägar och vägskäl.

₃I portarna ljuder hennes rop,

vid ingången till staden:

₄Människor, jag ropar till er,

jag vänder mig till alla och envar.

₅Ni oerfarna, förvärva klokhet!

Ni dåraktiga, förvärva förstånd!

₆Lyssna, ty det jag säger är rätt,

sanna ord kommer över mina läppar.

₇Min mun säger sanningen,

mina läppar skyr det onda.

₈Alla mina ord är rättfärdiga,

i dem finns inget falskt eller förvänt.

₉De övertygar den insiktsfulle,

den som nått kunskap vet att de är riktiga.

₁₀Ta emot min fostran hellre än silver,

kunskap hellre än rent guld,

₁₁ty visheten är mer värd än pärlor,

inga skatter går upp emot henne.

₁₂Jag, visheten, är granne med klokheten,

hos mig finns kunskap och omdöme.

₁₃Att frukta Herren är att hata det onda.

Jag hatar högfärd och övermod,

onda handlingar och falska ord.

₁₄Jag ger råd och skänker framgång,

hos mig finns insikt, hos mig finns kraft.

₁₅Genom mig regerar kungar

och skipar härskare rätt,

₁₆genom mig härskar furstar och stormän,

alla som styr rättfärdigt.

₁₇Jag älskar dem som älskar mig,

och de som söker mig skall finna mig.

₁₈Hos mig finns rikedom och ära,

varaktigt välstånd och framgång.

₁₉Mina gåvor är bättre än finaste guld,

mina frukter förmer än rent silver.

₂₀Jag går det rättas väg,

rättfärdighetens stigar.

₂₁Jag lönar rikt dem som älskar mig

och fyller deras förråd.

₂₂Herren skapade mig som det första,

som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan.

₂₃I urtiden formades jag,

i begynnelsen, innan jorden fanns.

₂₄Innan djupen blev till föddes jag,

när det ännu inte fanns källor med vatten,

₂₅innan bergen fått sin grund,

innan höjderna fanns föddes jag,

₂₆när han ännu inte gjort land och fält

eller mullen som täcker jorden.

₂₇När han spände upp himlen var jag där,

när han välvde dess kupa över djupet,

₂₈när han fyllde molnen däruppe med kraft

och lät djupets källor bryta fram,

₂₉när han satte en gräns för havet

och vattnet stannade där han befallt,

när han lade jordens grundvalar,

₃₀då var jag som ett barn hos honom.

Jag var hans glädje dag efter dag

och lekte ständigt inför honom,

₃₁jag lekte i hela hans värld

och gladde mig med människorna.

₃₂Hör nu på mig, mina barn.

Lyckliga de som följer min väg.

₃₃Lyssna till mina förmaningar och bli visa,

förkasta dem inte.

₃₄Lycklig den människa som hör på mig,

som vakar vid min dörr dag efter dag

och väntar vid min tröskel.

₃₅Ty den som finner mig finner livet

och vinner Herrens välbehag.

₃₆Men den som försmår mig skadar sig själv,

de som hatar mig älskar döden.